årdsbätar från -Sandhamn samt några från Westervikstrakten lågo vid fiskbron, der rörelsen både under Tisdagen och Onsdagen var särdeles liflig, till följd af byteshandeln mellan upplandets allmoge och skärgårdsfolket. Tillförseln af trädgårdsprodukter syntes vara större än under flera föregående år och kommersen gick raskt undan på Tisdagsaftonen och Onsdagsmorgonen, då flera fruktlass nedkördes till ångbåten, som först middagstiden, till följd af tjocka, afgick till Stockholm. Rån. Södermanlands läns Tidn. beråttar från marknaden i Nyköping: Både för sin sällsynthet och det medel, som begagnats, föranledas vi att omnämna ett rån, som skedde kl. omkring 11 på Onsdags afton. En af stadens flanörersträffade på vestra Rundgatan en qvinna och gjorde i hennes sällskap en promenad ut åt ,.täppornat. Komna till närheten af en lada, uppgaf förtjuserskan ett rop och fram rusade några karlar, som med knifvar eller stenar illa massakrerade den tjusade mannen. samt fråntog honom börs och hvad mera som löst var. Han är nu intagen på lasarettet, men lifsfarliga lära hans sår ej vara. j Stöld. S. 1. T. berättar: Bland stölder under mannaden må nämnas, att en ung bonddräng på en köpmansgård tog häst och åkdon samt körde in på en annan gård, der han sökte sälja hela ekipaget. Genom hästen, som igenkändes att tillhöra Öppeby, uppdagades tjufven. Dagen derefter Imottog stadsfiskalen följande böneskrift, hvilken, mot löfte att förtiga skribentens namn, blifvit oss lenmad att såsom pecoral meddela: .Kan du hjelpa pojken — Att han får H:s förlåtelse derom tviflar jag ej — Att pojken tog hästen i afsigt att stjäla är omöjligt enär han skulle alldrig kunnat kommit hem till sina hederliga föräldrar med mindre straxt det skulle röjas — Att pojken aldrig gjordt eller ens vill göra sig till tjuf derom Kan jag på ära och Samvete försäkra — Men bond öfvermodet och Bränvinet kom honom villa hvadan han rakt på lek (ehuru en ohygglig lek) skulle ut och hojta och åka — Funnes lag till som kunde i tysthet tortyrera pojken skulle jag bedja: klem till och klem till af attan tusan djäflar så han får ligga i pina 14 år det skadar inte — kropp förtjenar och kropp ska ha men — offentligheten den är fasaväckande. Blir det här sak af och pojken blir tjuf så går hans verkligen förträffliga och hederliga mor i strömmen — hon kan alldrig uthärda se sin son bränmärkt — och fadren han gör -— ja det vete fan hva han gör men inte blir det rätt inte Kan du pina pojken, slå ett ben eller en arm af honom, glödga en tång och nyp dän köttet. — — men kan du laga att inte sak göres gör du en välgerning för ett par åldriga verkligt hederliga makar — Låt pojken betala 15, 20 rdr med revers för han va full — gör hva du kan — — — Tidningen tillägger: Tänk om författaren till ofvanstående blifvit satt att vårda lagar och författningar, huru ofta skulle han ej då varit i tillfälle att följa sitt ädla hjertas drift och ,tortyrera dem, som gjort sig skyldiga till brott, så framt han icke föredragit att ta reverser för alltsammans? — Helsingborg. Trafikinkomst. Landskrona och Helsingborgs jernvägar ha för sistl. Augusti månad inbringat 17,882 rdr 22 öre mot 18,440 rdr 59 öre under samma månad sistl. år. — Skara. Entomologisk sällsynthet. Skara tidning berättar: För några dagar sedan fångades här på veterinärinrättningens egor vid Skara ett särdeles vackert exemplar afDödskallefjäriln (Sphinx atropas L.), som inom Skandinaviska halfön är ytterst rar. Ehuru insekten allmännast förekommer vid medelhafskusterna, vestra kusten af Afrika och varmare delarne af vestra Asien, har den likväl någongång blifvit funnen så nordligt som i Lappmarken. Här i Vestergötland torde Dödskallefjäriln icke blifvit fångad sedan för 25—30 år sedan, då kommersrådet Schönherr på Sparrsäter af en bonde aan ett exemplar, taget der i trakten på potatisstjelk. Insekten är en bland de största af de s. k. nattfjärilarne; bredden emellan vingspetsarne uppgår till 4—5 tum; färgen är spräcklig, brun, svart, gul och blå; på ryggen, framom vingarne, finnes teckningen af en dödskalle, med anledning hvaraf insekten erhållit sitt namn och af vidskepligt folk ansetts såsom ett elakt förebud. Då fjäriln år 1733 i Frankrike visade sig i stor mängd och en dödande farsot samtidigt härjade i landet, betraktades Dödskallefjäriln såsom en säker dödspost af alla som sågo honom, ehuru fjäriln och farsoten naturligtvis icke med hvarandra bade ringaste sammanhang. FVjäriln afger stundom ett starkt, pipande läte; olikt alla andra insekters. Ifall detta ljud ästadkommes med munnen — hvilket synes vara de naturkunniges åsigt — så torde Dödskallefjäriln vara den ende hittills kända insekt, som eger denna förmåga (en art röst), ty ljudet hes andra insekter åstadkommes med vingarne och andra kroppsdelar, icke med munnen.