tillfälle för att på det bittraste anfalla detta land. Några anse detta härröra från hans bretagne-morrmandiska börd; men elaka tungor påstå, att markisens vrede mot England grundade sig på något helt annat. Han hade nemligen för längesedan gift sig med en italienska, grefvinnan Guiccioli, hvilken en gång stått i mycket intima förhållanden till lord Byron, och all den bitterhet, som markisen hyste mot denne lord, öfverflyttade han — sedan alla förhållanden mellan markisinnan och denne för längesedan upphört — på engelska nationen. Men en ännu större besynnerlighet var, att markis Boissy, oaktadt allt sitt hat till England, i sitt privatlif var helt och hållet engelsman. Hans hus var inrättadt på engelskt sätt, endast engelska rätter begagnades; hans kläder hade fullkomligt engelsk snitt, och ingen af Albions söner skulle hafva blygts för markisens sätt att skicka sig. Ehuru man ofta i senaten varit högligen förargad på honom, skall han likväl der blifva saknad. Och den franska publiken skall djupt sörja honom, ty, jemte sina fel, egde markisen tvenne stora egenskaper: han var ärlig och qvick. Markis Boissy dog i en ålder af 68 år och var en af de rikaste godsegarne i Cher-departementet. Från Paris skrifves: ,,De genom våra militäriska och maritima expeditioner för den europeiska handeln öppnade trakter af Asien vänja sig så småningom vid de med oss knutna förbindelserna. De fördomar, som der under sekler varit rådande, försvinna. Det sätt, på hvilket den franska ambassaden blifvit mottagen i Siam, utvisar våra goda förhållanden till detta land. I Japan är en stor förändring i söreställningarne om törhållandet till andra makter. Då vårt fördrag med detta land undertecknades, betviflade man länge, att några fördelar deraf skulle uppstå, och förmenade, att diplomatiens bemödanden vid hvarje tillfälle skulle stöta på en allmän och oöfvervinnelig ovilja. Nu visar sig likväl, att denna ovilja blifvit efterträdd af en liflig traktan att taga kännedom om allt, som rörer vår civilisation. Den politik, som japanska regeringen förut följt, var ett verk af en tryckande och mäktig feodalitet, som för sin makts skull fruktade alla utländska ider. Den verldsliga makten i Japan bar emellertid vetat intaga en kraftig ställning gentemot de mäktiga feodala, som motsatte sig regeringens åsigter, och denna regering har äfven bragt det derhän, att den andliga makten godkänt det fördrag, som med oss afslutats. Den allmänna meningen i Japan är numera så upplyst, att infödda industriidkare komma derifrån att afsändas till nästa års verldsexposition i Paris. Och detta från ett land, som för få år sedan var rullkomligt otillgängligt för alla andra kristliga folk, med undantag af det holländska. STORBRITTANIEN. Manchester var d. 24 Sept. skådeplatsen för en reformdemonstration i kolossal skala. Ehuru det regnade oupphörligt nämnde dag från tidigt på morgonen till kl. 2 e. m., strömmade folkmassor från alla delar at Lancashire, delvis med extratåg, in till staden, för att bevista det stora reformmötet. Och icke blott Lancashires alla städer och församlingar hade skickat deputationer till detsamma; äfven från West Riding, Yorkshire, Staftordshiro och Warwickshire anlände sådane. Mötet räknade omkring 200,000 deltagare, och för att hela denna ofantliga folkmassa skulle få tillfälle att höra reformföredragen, voro sex tribuner upprättade från hvilka samtidigt talades. Mötet, som leddes af parlamentsledamoten Potter, antog enhälligt följande resolution: ,,De församlade protestera mot klassväldets bestånd; de vägra att längre låta bruka sig till verktyg för de stridande partiernas eller klassernas särskilda intressen; de förpligta sig att uppbjuda allt för att erhålla den enda rätta grundvalen för en national-representation: rösträttens utsträckning till alla oförvitliga medborgare samt hemlig omröstning. — Mötet uttalade derefter sin varma tacksägelse till hrr Gladstone, Bright, Stuart Mill och öfriga reformvänner, som under de sednaste parlamentsförhandlingarne försvarade folkets karakter och stredo för dess rättigheter. RYSSLAND. Angående det närvarande tillståndet af bonde-emancipationen skrifves i en aftidningarne uti Petersburg: , Antalet bönder, som ännu fortfara i de gamla förhållandena till godsegarne, uppgår till 4,149,339; de bönder, som blifvit helt och hållet lösta derifrån, utgöra 5,726,678. Af de sistnämnde hafva 514,710, på grund af3,163 kontrakter, förvärfvat sig jord utan regeringens medverkan, under det 3,278,571,