UTRIKES, TYSKLAND. Preussiska landtdagen hemförlofvades d. 26 September. Denna gång skiljdes regering och folkrepresentation i bästa sämja från hvarandra. De regeringspropositioner — yttrade inrikesministern grefve Eillenhurg, då han för deputeradekammaren tillkännagaf beslutet om ajourneringen — som blifvit kammaren förelagda, hafva nu alla blifvit handlagda på ett sätt, som ländt regeringen och, som vi hoppas, äfven kammaren sjelf till stor tillfredsställelse. Edra arbeten hafva varit ansträngande; likasom ledamöterna af statsregeringen behöfva äfven landtdagens ledamöter hvila och vederqvickelse. Regeringen har dessutom att förbereda propositioner för nästa landtdag, hvars öfverläggningar vi önska måtte blifva korta, för att lemna plats åt det nordtyska förbundets riksdags öfverläggningar. Inrikesministern tillade, att enär en hemförlofning, som räcker längre än fyra veckor, erfordrar landtdagens samtycke, hade konungen bemyndigat statsregeringen att begära landtingens bifall till dess ajournering från den 27 Sept. till den 12 November. Detta bifall erhölls omedelbart, i det kammarens talman, hr v. Forckenbeck, konstaterade, att då ingen invändning mot propositionen afhördes från de deputerades bänkar, kunde man tolka denna tystnad som samtycke — en förklaring, som af församlingen emottogs med yttringar af bifall och munterhet. Rörande den till ett lyckligt slut komna frågan om ett krigskreditiv skrifves från Berlin till Kölnische Zeitung d. 25 Sept.: Debatten om regeringens lånproposition har i dag på tillfredsställande sätt tilländagått. Sedan icke blott finansministern yttrat sig i en tillmötegående anda, utan äfven grefve Bismarck sjelf, trots sin sjuklighet, infunnit sig och begärt beviljandet af ett krigskreditiv såsom ett förtroendevotum åt hans utrikespolitik, gaf kammaren dertill samtycke med 230 röster mot 83, och bland dessa 83 befinna sig ett icke obetydligt antal ledamöter, som ingalunda äro emot det begärda förtroendevotum, men dock anse sig kunna endast i form af det Twestenska medlingsförslaget lemna sitt bifall till krigskreditivet. Segern är alltså en lysande och skäll säkerligen icke heller förfela sitt intryck på utlandet. Numera återstår blott att besluta Slesvig-Holsteins införlifning i Preussen; derefter kan landtdagen inställa sina arbeten till November månad. Deputeradekammaren har förväfvat sig den äran att i trots af sina inre partiförhållanden, med väldiga majoriteter bifalla de flesta och vigtigaste regerings-propositionerna, utar att fördenskull afpruta något på sina kon stitutionella grundsatser och sin sjelfstän diga hållning. Talmännen, och i synner het hr v. Forckenbech, hafva i väsendtlis mån bidragit till detta lyckliga resultat De förestående ferierna skola göra herra deputerade godt, i det de kunna befäst: och stärka sin egen försonliga sinnesstäm ning genom samma sinnesstämning ho deras valmän. De ministeriella Berlinertidningarne för neka, att underhandlingarne med Saclisei ännu fört till något resultat. Sachsiskkonungens bedrägliga tillförsigt har — skrifves från Berlin — förmodligen sit stöd i en alltför stark beräkning på Frankrikes bistånd. I Paris lärer man betrakta