Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1866, sida 2

lermo skrifves från Neapel den 20 dennes: Söndagen den 16 på morgonen ankommo banden i båtar. Vid hamnkajen levererade de en strid med karabiniererna, i hvilken strid banditerna behöllo segren; vid detta tillfälle blefvo många döda och sårade. Vid fängelserna egde en annan strid rum. Trupperna, som här voro väl förskansade, höllo godt stånd, och man försäkrar, att de upproriska icke lyckats försätta en enda af fängarne i frihet. Här satte omkring 20 personer lifvet till. En ännu allvarsammare strid föreföll om Måndags morgon vid den sicilianska banken, der upproret undertrycktes af 3,000 marinsoldater, hvilka samma morgon ankommit till Palermo. Striden på detta ställe synes bevisa sanningsenligheten af ryktet, att man hade ämnat plundra banken. FRANKRIKE. Det säges, att man på högsta ort alldeles icke tror på någon verklig kris i Orienten, men att man der alldeles icke har någonting emot att inbilla publiken, det en sådan förestår. . Alla de rykten, som nu förefinnas om ryska, engelska, grekiska och armerikanska intriger i Orienten, blifva således icke officielt motsagda. ,Patrie gör sitt till för att gifva den tendens, som önskas, åt alla dessa rykten; bland denna tidnings sednaste artiklar i detta syfte är isynnerhet en öfver Medelhafsfrågan af märkvärdighet. I de sicilianska oroligheterna vill ,,Patrie vädra engelskt inflytande, och af de amerikanska fartygens närvaro vid Kandia spårar denna tidning att Förenta Staterna hafva sin hand med i oroligheterna derstädes. Det förklaras utan vidare omständigheter, att Ryssland intrigerar; att Grekland endast är ett verktyg i Rysslands hand; att Förenta Staterna vilja lägga sig tull en station i Medelhafvet, och att England icke mera är tillfreds med att i Medelhafret endast innehafva Malta, utan beklagar, det Joniska öarne blifvit afträdda. Härigenom kommer Patrie till slutsatsen, att icke en orientalisk, utan en fråga om Medelhafvet döljer sig bakom händelserna på Sicilien och på Kandia, likasom alla de politiska och handelsintressen, hvilka alltsedan början af Suez-kanalens byggande alltmer och mer trädt i förgrunden. , Frankrike, Italien, Österrike och Spanien måste derföre vara på sin vakt! Ideen om en allians mellan medelhafsmakterna torde äfven utom , Patrie hafva många förespråkare!