Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1866, sida 2

1O— Dagens post. TYSKLAND. Den farligaste stötestenen för den tillvägabragta försoningen mellan preussiska regeringen och deputeradekammaren är nu urvägemöjd. Kammaren, som ingalunda låtit den Bismarckska utrikespolitikens framgång blända sig till den grad, att den icke förkastat åtskilliga af de under sessionen framlagda regeringspropositionerna, har emellertid visat sig medgörlig i den vigtiga frågan om ett lån af 60 millioner thaler för armeens och flottans behof och med stor majoritet antagit regeringens derpå utgående proposition, sedan såväl finansministern v. d. Heydt som ministerpresidenten grefve Bismarck, hvilken trots sin sjuklighet infunnit sig vid debatten, varmt förordat densamma. Finansministerns yttrande hade hufvudsakligen följande innehåll: ,, Regeringen hyser den förtröstan, att kammaren icke skall vilja påtaga sig ansvaret för att hafva vägratregeringen ett nödvändigt understöd. Statens ställning är ännu icke konsoliderad, freden med Sachsen ännu icke sluten, nordtyska förbundets förhållande till Sydtyskland ännu icke regleradt. Preussen måste stå färdigt att försvara hvad det förvärfvat och att hvilket ögonblick som helst upptaga stridshandsken. TI en sådan belägenhet spelar det oförutsedda ofta hufvudrollen. Ej med orätt är det sagdt, att frihetens princip måste träda i stället för det gamla systemet. Preussen har i detta hänseende ärofullt föregått de andra stora staterna med sitt exempel. Men finansfrågan är dock en hufvudsak. Preussen måste kunna när som helst lägga hela tyngden af sin militäriska magt i vågskålen. Om man försummar rätta ögonblicket, kan detta hindra Preussen under många år att verka för sin stora uppgift; ja, det kan hota Preussens tillvaro. Den som vill. beherrska ögonblicket måste hafva penningarne tillhands och ej behöfva söka dem. Handen på svärdet, penningpungen full — det måste vara vår lösen. — Finansministern förklarade till slut, att regeringen ingenting hade emot att kammaren antoge dess låneproposition med de smärre förändringar, som amendementer, framställda af deputeradena Strachebite, Michaelis, Röpel och Lasker inneburo. Efter finansministern uppträdde deputeradena Virchow och Moesten, begge emot regeringens förslag. Virchow befarade, att kammaren genom att bifalla detsamma, skulle beröfva sig sitt rättmätiga inflytande öfver finansfrågorna; Twesten visade det nationalekonomiskt oriktiga uti att hålla en ,statsskatt, som ligger död i skattkammarhvalfven. — Finansministern medgaf, att en statsskatt icke låter rekommendera sig på national-ekonomiska grunder; men samma invändning kan göras äfven mot tillvaron af en armö; begge, såväl statsskatten som armeen, äro emellertid lika nödvändiga. — Till sist uppträdde grefve Bismarck, varmt och talangfullt förordande propositionen, dervid hänvisande till det ovissa i den europeiska ställningen och särskildt till den vid synranden återuppdykande orientaliska frågan. Han tillkännagaf till slut, att regeringen icke blott skall redovisa för hvarje använd thaler af statsskatten och ställa öfverskottet till kammarens disposition, utan ock afhålla sig från att tillgripa kreditivet utom i aldra yttersta nödfall, då omständigheter, hvilkas vigt kammaren skall inse lika lätt som regeringen, ovilkorligt påkalla det. ITALIEN. Mazzini har ånyo i Messina blifvit vald till deputerad, och denna gång med 281 röster mot 37. Angående början af uppresningen i Pa