Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1866, sida 1

legioner här hejdat sin bemmarsch, för att med triumfrop helsa dessa aflägsna torn, der senaten väntade dem med hedersbetygelser, och deras hustrur och barn afbidade deras återkomst! I sanning, Barbara, jag kommer aldrig till Rom utan att önska, att jag hade lefvat i dess glansperiod. — Så narraktigt! Då skulle du ju nu varit död för hundratals år sedan. — En menniska kan blott lefva en gång, petite, och det är hårdt, att hon icke åtminstone får välja sitt århundrade. För min del, ville jag försaka allt, som sedan händt, för att endast hafva hört Marc Antonys tal öfver Cesars döda kropp och ätit middag med Cicero på hans villa i Tusculum! — Under det jag föredrager att läsa Shakspeares öfversättning af det förra och äta middag i Tusculum med Farquhar af Broombhiil! — Det är derföre att tiderna hafva urartat, Barbarina, svarar Hugh skrattande. Om du blifvit uppfostrad i Oxford i stället för Zollenstrasse am Main, skulle du hafva haft bättre smak och mera aktning för klassikerna. , Oh, Roma, Roma, non e pi come era prima! Vi hafva nu förlorat S:t Peterskyrkan ur sigte och inträdt på en smal, dammig väg, med förfallna hvita murar på ömse sidor. Detta räcker mera än tre mil, sedan kommer en brant backe, en skarp krökning åt höger, och den stora dömen reser sig åter plötsligt vid slutet af vägen, så nära, att det ser ut som jag nästan kunde vidröra den med min hand! Och nu äro Roms portar tätt framför oss, och en forvagn kommer derigenom, körd af en gulbrun romersk bonde, som styr sina oxar ståen