Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1866, sida 2

Grefve r. Bismarck skall äfven i år der besöka franske kejsaren. Den franska pansarflotta, som står under amiral La Noncire le Nourys befäl, kommer till Biarritz i början af Oktober. Grefve Karolyi, som före kriget var österrikisk ambassadör i Berlin, befinner sig för närvarande i Paris, men begifver sig äfven till Biarritz. Man väntar ett bref från kejsaren till krigsministern, hvilket skulle offentliggöras och innehålla planen till den nya armisation, om hvilken på sista tiden i mycket tal. Kejsaren lärer sedan krigets slut hafva sysselsatt sig mycket med denna fråga, i hvilken han rådfört sig med de mest framstående officerarne vid generalstaben. GREKLAND. Med anledning af uppresningen på Kandia har grekiska kabinettet till de tre skyddsmakterna riktat en besvärsskrift, som börjar med en hänvisning på den sedan fyra månader dev varande kris, för hvilken ön Kandia varit utsatt, samt beskrifning öfver de lidanden, för hvilka en af mer ön 200,000 personer bestående kristig befolkning varit utsatt. I denna skrift iges, att Grekland icke skulle uppfylla sin mission som kristlig stat i Orienten, om det visade likgiltighet för sina stamörvandters under turkiska väldet beklagansvärda ställning. Det athenska kabinettet har derföre ansett sig böra höja sin röst, för att uppmana de andra makerna att sluta sig till dess protester. Härefter följer en återblick på Kandias historia alltsedan grekiska befrielsekriget, i hvilket denna ös innevånare på ett framstående sätt deltogo. Äfven anföres huru denna ö, mot engelske ambassadörens i Konstantinopel råd, af de i konferensen uti London deltagande makterna fortfarande ställdes under turkiska väldet; likasom år 1840, då Mehemed Ali tillkämpade ig sitt oberoende, då Kandias innevånare es erhålla detsamma. Denna hia öfversigt är blandad med många klagomål öfver den usla styrelsen samt de oerhörda grymheter, till hvilka turkarne — såsom de sagt: för ordningens upprätthållande — gjort sig skyldiga. Sedan upprepas de akter, i hvilka kandioternas rättigheter blifvit garanterade. Ingen af dessa garantier har någonsin blifvit uppfylld. Det är omöjligt att skildra kandioternas misshandlingar under de sista 36 åren. Förliden April månad hölls en folkförsamling i staden Kanea. Denna församling valde representanter, som sammanträdde i Kutzanaria, och till hvilka anslöto sig deputerade från Kanea och Rethimo, äfvensom biskoparne af Kydona och Kissamos. Af denna komitö uppsattes tvenne skrifvelser, den ena ställd, till skyddsmakterna och den andra till sultanen, i hvilka patriotismen underordnades klokheten och endast framställdes en fullt berättigad begäran om sakernas rätta ordnande. Porten har endast besvarat denna begäran med användande af våldsamma medel. En af turkar och egyptier bestående krigshär utaf 32,000 man sändes till ön, vid hvilken en dervisch infann sig, som öppet predikade mord på den kristna befolkningen, och storvisiren har den 22 Juli ställt en skrifvelse till guvernören på ön, i hvilken denne anbefalles att på det obarmhertigaste behandla insurgenterna. Slutligen hänvisas på turkarnes våldsamma framsart i Syrien, och uttalas farhågor för, att liknande åtgärder skola vidtagas på Kandia, enär det värsta är att frukta af turkarnes fanatism. I temligen tydliga ordalag uttryckes den önskan, att Kandia och Samos måtte förenas med det helleniska stamlandet. AMERIKA. Den politiska ställningen i Förenta Staterna ser temligen betänklig ut. Man har att emotse exempellöst häftiga partistrider mellan de konservativa och radikala partierna; det högsta man kan hoppas är, att dessa strider icke skola utsträcka sig öfver gränsen af diskussionens och omröstningens arena, men mången pessimist befarar ingenting mindre än utbrottet af ett nytt inbördeskrig. De förra slafveristaternas politici och nordens ,,copperhead, som under kriget stodo med sina sympatier på rebellionens och slafveriets sida, hafva sammanslutit sig i en kompakt organisation och lyckats att med sig förena ett antal inflytelserika och utan tvifvel redliga män af den republikanska falangen, för att under namnet , det konservativa unionspartiet understödja president Johnson och hans rekonstruktionspolitik. Striden, som närmast gäller under hvilka vilkor sydstaterna skola få återinträde i kongressen och ättighet att deltaga i presidentvalet, men tillika innebär frågan om negrernas ställning, har blifvit ytterst bitter, hvartill presidentens karakter och personliga uppträdande icke litet bidragit. Dertill kommer det beklagansvärda tillståndet i de södra staterna. Det blodbad som myndigheterna i Neworleans, bestående af f. d. rebeller och slafverivänner, för någon tid sedan tillställde på negrerna och deras vänner bland de hvita derstädes, är icke en enstaka företeelse. Från alla delar af södern anlända underrättelser om våldsamheter, föröfvade mot den färgade befolkningen. Personer, som emigrerat till Södern, återvända, på grund af det osäkra tillstån