XXXV EAPIILErr. Silfverringen förvandlas till guld. Tre veckor förflöto — endast tre veckors örlofning mellan den morgonen och vår pröllopsdag! En tid, alltför kort i anseende ill min ungdom, men alltför lång för hans ålamod. Förbryllad af tusen qvinliga omsorger och tillrustningar och päskyndad af hans eberaktiga otålighet, såg jag tiden halla örbi, nästan utan att förstå huru helt och hållet förändrad min framtid blifvit, och hvilket allvarligt steg jag tagit i mitt lif. Jag skulle snart blifva Hugh Farquhars hustru — det var den enda tanke, som yllde min själ, som stod för mig i hvarje ögonblick och blandade en förunderlig glädje till och med i mina drömmar. Hans hustru! Det gafs stunder, då jag icke kunde ro det — då icke ens den lilla rubinringen, hvarmed han stadfästat våra första öften, tycktes bevisa nog — då endast en ryckning af hans varma, starka hand och den återupprepade försäkran att han ilskade mig, och endast mig i hela verlden, kunde öfvertyga mig om sanningen. Hans hustru! Hur skulle jag göra mig förtjent af och huru hedra detta namn? Hvad var jag, att han skulle hafva valt mig till sin än och ledsagerska genom lifvet? Jag skade honom, det är sannt, och jag hade älskat honom sedan jag var ett litet barn. Innan jag någonsin sett honom, var han hjelten i hvarje skön berättelse och hvarje vildt äfventyr, som jag läste — den fc klädde prinsen, hämnaren, eröfraren, 1 daren ,,sans peur et sans reproche. Frål den första aftonen vi träffades vid Broomhill blef han mina drömmars idol, och äl