Nu kunna vi säga att banan ör öppnad. Precis klockan 2 rullade det första tåget in på vår eleganta, med damer och blommor smyckade, festliga banhall. De kungliga bestego genast tribunen, och sedan musiken tystnat höll landshöfdingen grefve Hamilton från sångarestraden ett tal till H. M:t, hvari han tolkade i några få drag den betydelse, som denna sammanbindning egde, då vi nu kommit in i det stora framåtskridandets stråkväg, hvarefter han anhöll att H. M. täcktes i nåder förklara banan öppen för allmänheten, hvilket Högstdensamme ock gjorde helt kort och godt. Derpå sjöngos verser, författade af docenten Nyblom, hvilka vi här nedan bifoga. Domprosten Toröns tal vid tedeum i domkyrkan kl. 3 väckte ungefär 34 timme och utgjorde en bön i varma och vackra ordalag. Från orgelläktaren sjöngos psalmerna i kör. En stor menniskomassa hvimlade ute; på banhallen allena lärer den uppgått till 2,500 personer. Den stora middagen kan jag ej beskrifva, men lite hvar kan tänka sig att det gick, som man säger, hett till. Herr Davidsson från Stockholm hade arrangerat densamma. På aftonen strålade ett briljanteradt F., omgifvet af grönt i vacker ornering, på Kathedralskolans mot erkebiskopshuset vända sida, ty som ni vet hette dagen Fredrika. Sednare på aftonen sjöng en fyrdubbel qvartett en serenad för prinsessan Lovisa. Äfven då var en större massa samlad och man fick då och då se en skymt af prinsessan i fönstret. Dagen har således, som ni ser, varit en riktig festdag alltifrån kl. 2 till kl. 1 på natten, och om också snart minnet af densamma förbleknar, står dock resultatet qvar, för att när som helst upplifva det.