Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1866, sida 3

underhandla med Mehemed Ali af Egypten om fiendtligheternas inställande, och 1835 blef han öfverbefälhafvare för 5:te armekåren. För de svåra oordningar, som i denna kår förekommit, föll han 1838 i onåd, och först år 1848 blef han ånyo använd. Han blef nemligen sistnämnde år medlem af krigsrådet samt chef för gardesgrenadiererna. Efter kriget på Krim trädde han i spetsen för kaukasiska armån, intilldess furst Baryatinski aflöste honom i detta befäl. Det torde vara onödigt att påminna om den rol, som han under de sednare åren spelat i Polen. Hans sista uppdrag var att presidera i den kommission, som haft undersökningen om Karakasow och hans medbrottsliga. Om oroligheterna i Abehasien (vid Svarta hafvets nordostliga kust) meddelar ryska ,Invaliden åtskilliga upplysningar, hvilkas väsendtliga innehåll är följande: Då Kaukasien med vapenmakt underkufvades, stötte det administrativa organisationsarbetet i dessa aflägsna och halfbarbariska trakter på många hinder. I synnerhet var detta händelsen i Abchasien, der de statistiska undersökningarne angående folkmängden, vidtagna för skattläggningens skull, förorsakade mycket missförstånd, hvilket till sluts ledde till, att 5,000 insurgenter samlades. Kommendanten i fästningen Suchum-Kale, öfverste Cognard, begaf sig genast till de upproriska, åtföljd at sin adjutant, distriktchefen och två infödda furstar Schrevaschidse, den ene broder till och den andre son af den förre fursten af Abchasien, tillika med en kosackeskort. Den 7 dennes uppmanade Cognard de upproriska att åtskiljas, men på en gifven signal grepo de till vapen och fordrade sina furstar tillbaka, hvarefter de mördade Cognard och hans ledsagare, med undantag af kosackerna, hvilka undkommo. Följande dag angrepo de upproriska Suchum-Kale och satte fästningen i brand, men generalguvernören skyndade till stället, och trupper skickades genast till fästningens undsättning, likasom äfven de vid kusten kryssande krigsskeppen bidrogo till dess försvar. Efter att den 9 och 10 förgäfves hafva gjort många försök till anfall, blefvo insurgenterna den 11 fullkomligt tillbakadrifna, hvarefter de genom sina äldsta förklarade, att de underkastade sig de straff, som de förtjenat. ASTEN. Från Japan hafva, enligt franska Monitören, ingått underrättelser, enligt hvilka tillståndet der skulle vara särdeles tillfredsställande. Man lofvar sig mycket af let nya fördrag, som kommit till stånd melan taikunen och de utländska makternas representanter. Arbetena vid arsenalen i )saka bedrifvas ifrigt under ledning af