Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1866, sida 2

onungens rådkammare dess liberala präel, uppbäras af landets aktning. Man skulle kunna häremot invända, att fven en och annan motståndare till regeingen blifvit vald, såsom t. ex. grefve Tenning Hamilton och grefve Erik Sparre. Det är dock lätt att inse, när deras val sammanställes med de öfriga personer, som if samma landsting blifvit valde, att deas namn utgått ur valurnan till trots af leras politiska ståndpunkt, ej till följd af densamma. Så hafva, ifråga om båda de nämnde personerna, andra konsiderationer varit starkare än hänsynen till dedas politiska åsigter, hvilka i öfrigt, hvad grefve Sparre angår, ej lära vara farliga, då nemligen denne herre lärer gjort allmänt gällande att han är öfvermåttan liberal. Det bestämmande härvid har dock tydligen varit, att den ene betraktas såsom en man med stor talang och ett i grunden nobelt sinnelag, och att den andre varit mycket verksam för sitt län, ja ända till den grad, att han ej skytt någon möda eller några medel för genomdrifvande af de stora och farliga företag, som han inledt. Äfven har dessutom en och annan motståndare till representationsreformen blifvit vald, men dock så att han står ensam bland andre valde, som omfattat en helt annan åsigt, ja hört till denna reforms ifrigaste vänner, såsom förhållandet t. ex. är i Wermland. Kanske visår sig saken något annorlunda från Skåne, hvarifrån ännu inga underrättelser ingått, men detta kan numera ej verka på det hela. 7) Förutsägelsen att den första kammaren skulle blifva aristokratisk tillräckligt, har besannnats, cj blott i den mening, att den kommer alt bestå af landets , bäste män?, utan ock derutinnan, att den kommer att utgöras af män med aristokratiska namn. Af de redan valde ledamöterna till första kammaren utgöres öfver hålften af adelsmän. När de södra orternas val blifva kända, torde slutresultatet blifva, att adelsmän intaga nära två tredjedelar af den första kammaren, under det tillika många sådana personer ingått i den andra kammaren. När det konservativa riddarhuset hade, såsom motvigt mot den sedermera lyckligen antagna riksdagsordningen, uppställtdetförslag, att den första kammaren skulle sammansättas af de fyra gamla stånden, då adeln alltså skulle utgöra blott en fjerdedel i denna kammare (eller en åttondedel i det hela), så anmärktes af den som skrifver detta till en af hufvudmännen för detta parti: ,I ären sannerligen öfvermåttan anspråkslösa; efter det förslac, som I bekämpen, kommen I helt visst ett intaga hälften af första kammaren, utom de platser I erhållen i den andra. Detta har mer än bekräftats; men det för adeln berömvärda ligger ej deri, att landstingen haft förkärlek för adelsmän, utan deri, att när man velat välja de bästa och mest framstående personer i orterna och i landet, så hafva dessa varit adelsmän. Ett motsatt förhållande har egt rum med presterskapet. Det är alls ingen afroghet mot presterna, som inverkat på valen, men man har ej kunnat bland dem finna passande personer. Vi veta särskilt, hvad detta län angår, att många landstingsmän gerna velat invälja någon prest inom länet, då man trodde att biskopen, till följd af sin brutna helsa och sitt sininelag, ej vore villig att emottaga ett sådant förtroende, likasom han väl ej heller passar för en församling, som har att sysselsätta sig med en mängd af verldsliga frågor. Men man fann ingen lämplig person. Samma har förhållandet troligen äfven varit på andra orter. Att ingen jordegare, tillhörande det s. k. bondeståndet, erhållit inträde i första , i kammaren, vore att beklaga, derest ej förklaringen ligger nära till hands. Alla sådana personer hafva tagits i anspråk redan för den andra kammaren. Vi känna singen enda framstående ledamot af det förra bondeståndet, med hvilken ej detta är fallet. I öfrigt är jordbrukareintresset detsamma för den högadlige possessionaten, likasom för den s. k. bonden, med undantag måhända för fideikommiss-innehafvare, men det är ej många sådana, som ingått i första kammaren, ty fideikommissserna bringa i allmänhet det med sig, att de, efter några slägtleder, erhålla innehafvare, som äro föga andligt begåfvade. Talrikare representeradt, inom den för(sta kammaren, är det förra borgareståndet, när man dit räknar bruksegarne, men representanterna deraf äro dock ej många. i Det är den högre förvaltningen och den I i ) Sedan detta var skrifvet erfara vi, att Malmött hag länae landoting aj sammanträder förr än d 24