Ärbetare-industriuntställningen i Vondon. (Från Isand.-Tidn:s korresp.) Att vidlyftigt beskrifva en utställning under det tidningarne dagligen äro uppfyllda med berättelser om den skandinaviska industri-utställningen i Stockholm, hvilken med rätta vinner uppmärksamhet och erkännande, nu äfven i utlandet, är ej meningen. Kj heller att, tröttande, hålla mig till specialiteter, utan meddelar jag endast min individuella åsigt om vissa delar af den, som jag finner, högst intressanta här pågående ,, Working mans industrial-exhibition eller arbetare-industriutställningen. Den är lärorik i många fall, men hvarföre jag fästat mig synnerligen vid den, är, att idgen är så praktisk, värd att efterfölja äfven i Sverge, och skall, om den rätt uppfattas och utföres, utöfva ett nelserikt inflytande samt bidraga att fullända den riktning man i Sverge numera inslagit, att höja folkets bildning och gifva en riktning åt arbetarens håg, som ställer honom der, hvarest han har rätt att begära plats. Sedan den nya näringsfriheten blef införd, är arbetaren ej mera detsamma som forntidens ,,Gesäller, uppammade, under skråandans och Lädansauspicier, till den öfver sin till ensidighet upparbetade konstfärdighet (mången gång beundransvärd) högmodige mellanlänken mellan mästare och lärgosse. På verkstaden var han gossarnes buse, och till honom sågo de upp som ett högre väsen, hvars ståndpunkt deras sträfvan var att kunna, efter de stipulerade årens lärotid, hinna, för att sedan i sin tur kunna kujonera sina slafvar. Hans berättelser om sina vandringar afhördes med tyst och djup beundran, och hvad var då naturligare, än att gesällen blef skrytsam och egenkär. Sina lediga stunder tillbragte han på , Herberget,