Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1866, sida 3

har ideen den stora fördel, att vår Wredes gevär kunna förvandlas med en omkostnad af jag tror 5 å 6 rdr rmt pr st. till kammarladdnings-tändnålsgevär. Likaledes kan man lätt applicera en apparat, hvarigenom många skott kunna laddas på en gång och afskjutas följaktligen i lika snabb följd som Sniders. Wredes gevär äro ju ypperliga, det känna vi, men alldeles olämpliga för krigsbruk, ty hvarje skarpskytt kan af orfarenhet intyga, att efter få skotts aflossande är knappt möjligt ladda dem utan mycket arbete. Skulle nu Rydbäcks ide kunna vara användbar skulle vi sannolikt erhålla ett förträffligt och billigt vapen af svensk konstruktion. Hvad Rydbäck borde kunna påräkna liksom hr von Dreyse, vore ett opartiskt granskande och försök af kunniga män både inom och utom facket. I Sverge är ej brist på redbara och kunniga män, som gerna skulle ingå i en dylik, komite, och kanhända erhölle vi då ett sjelfständigt vapen, bättre än andra länders. Möjligen misstager jag mig, men reflektionen uppstod genom hr von Dreyses berättelse om huru han i början blef bemött. — Denna berättelse följer här nedan: Ett besök hos Tändnålsgevärets uppfinnare. Som bekant är det en f. d. knallhattfabrikant v namn Nikolas Dreyse, numera herr von Dreys boende i Sommerda nära Erfurt, hvilken redan för 20-tals år tillbaka gjort denna upptäckt, hvilken numera spelar så stor röle i krigshistorien. Det kan derföre vara af intresse att läsa en berättelse om ett besök hos denne numera 78-årige enkle mannen med hofråds titel och många stjernor. Efter att hafva aflemnat sina rekommendationsbref förde berättaren samtalet på tändnålsg. och erhöll då följande upplysningar af her Dreyse: Jag hade en fabrik för förfärdigande af knallhattar här, och levererade sådana till armåen. Under tillagandet af knallpulfret, fann jag hemligheten af UHundepiegeln eller sprängplåten. Gencral Priem var då i garnison här, var närvarande vid mina första experimenter och gaf sig ingen ro, innan han öfvertygat general von Witzleben (Wilhelm III:s adjutant) om den vigtiga upptäckten. Då började minsann en kamp. Allt hvad jag bad om var ett försök och ett opartiskt omdöme, men fick endast det svar, att det var bara nonsens. Likvisst nämnde generalen till konungen härom, och detta hade till öljd. att en befallning blef utfärdad att noga undersöka min uppfinning. men på samma gång lät man mig förstå, att hela konstruktionen af mitt gevär var alldeles olika med öfverste Brauns theori och princip, och han var då både Preussens och Europas största auktoritet. Vidare påstods att geväret skulle springa efter tionde skottet, emedan förladdningen skulle samlas i kammaren, med ett ord, man förklarade mig så tydligt och teckniskt att allt mitt besvär var narraktigt och dumt, att hvar och en beklagade mig; jag ensam var lugn. I vetenskap var jag så litet hemma, att jag naturligtvis ej kunde dermed slå Brauns th på fingrarne. Mitt svar var derför blott: Försök! Detta påskyndades lik ej, och jag var i stor ängslan, att någon oförutsedd händelse skulle inträffa, som skulle fördröja till obestämd tid det länge önskade försöket. General Witzleben besökte mig en morgon och kallade mig, som han ofta brukade göra, gerårets reformator, samt sade: Ni skall liksom Luther nödgas pa Försöken skulle prins August af Wurtemberg var ordförande i den komite, som blifvit förordnad att pröfva mitt gevär. Min motståndare Braun var en medlem, Jag medförde 100 patroner och ämnade afskjuta dem med samma gevär. Ledamöterne i komiten rörde ej en muskel, men då vid snabb skjutning för hvarje skott ammunitionshögen minskades, och geväret dock höll, blefvo de allt längre och längre i ansigtet. Jag teg, men märkte med tillfredsställelse den oblandade glädje general Witzleben uttryckte. Prins August rodnade. Han gick upp och ner oeh tittade på ammunitionshögen, som minkades oupphörl Efter 10 minaters skjutning klarade soldaten, som aflossat skotten, att han j e kunde hälla geväret. emedan det var så Han hade då skjutit 50 skott. Ni kan föla er herrarnes förvåning, då de öppnade geet och funno kammaren så ren, som före skjut, då de deremot hade trott att den skulle fullpropz jut igen, ropade han, så fort ge ot kallna. Tio minuter derefter patron mera, så att på ri n 1, timma 100 skott blifvit aflossad ingen af herrar komitera slagit in. Numera hade man intet annat att siga, än att soldaten svårligen skulle kunna inöfvas att använda geväret. Då erfarenheten visade motsatsen, fann man på ett nytt hind å ett tredje, och då jag slutligen fick en ej etydlig beställning, så blefvo dessa gevär efter atlevereringen undanstufvade i ett hörn af arsenalen. Gud vare tack, att vi så länge välsignats med fred! Ty om kri brutit innan tändn. räret hunnit blifva fi digadt i tillräcklig ångd, tror jag att jag 0rat förståndet; men min önskan är uppfylld, allt är glömdt, då jag nu erfar att min uppfinning bidragit till vår seger. Men listan å de döde och sårade å vår sida är alltför stor, sade han. Tändnålsgeväret har ej kunnat vara så verkande, som jag trott, isynnerhet i så öfvade händer. Medgifva måste jag, att jag aldrig kunnat göra mig en eställning om verkan deraf i händerna på 200, 000 man i falt och utspridda öfver en milsvid yta med geväret i full verksamhet. Jag måste derföre fästa mig vid antalet fallne och medgifver för er, att ehuru mina arbeten efter långa och svåra strider dock funnit erkännande, mina egna förväntningar betydligt svikits. Personligen har jag orsak att känna mig nedstämd, se der, sade han, visande på en liten sorgklädd flicka, ett litet barn, min dotters barn, som förlorade sin far i bataljen vid Königgrätz i spetsen för sitt regemente. Herre, vi hafva lemnat bataljer, i hvilka österrikarne ej förlorade mera folk än vi, och ehuru vi till en del måste tillskrifva detta de positioner österrikarne innehade, så borde ej sådana rapporter om tändnålsgeväret få Vapnet har visat sig ej göra den nytta ade och ej heller har jag lagt nog vigt vid, ningar skulle göra förbättringar sedan de sett mitt gevärs lycka. Jag fruktar fransmännen isynnerhet. Jag är för gammal och skulle förr arbetat på fullkomnandet af vapnet. Han visade det af honom nyligen uppfunna geväret, som är 312 7.. lättare än det förra, är helt och hållet at jern, har likväl samma skottvidd samt egnar sig bättre för dandet, både under exercis, marsch och skjutning; hvarken eld celler väta skadar det; det lämpar sig bättre än något annat af samma slag för bajonettfäktning, som är af så stor vigt, och kostar slutligen 8 st. mindre än hvad man betalar fö profetior hade principen samt lät mig ger Aldrig har jag sett något enklare och ful gare vapen. En preussisk offic som är kor menderad vid faktoriet, försäk att detta ge värs skottvidd var lika om ej n det n z-. py.