Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1866, sida 2

(hon hade ett sätt att nicka med ögonloc ken; som eparade besvär ech såg distin gueradt ut) — men Hilda upprepade, me ett satiriskt skratt, min fars sista ord. I detsamma öppnades dörren, och Bruc anmälde: — Ijlorsieur le Comte de Chanmont. En läng allvarlig man, med skalligt huf vud och stora hvita mustascher, inträdd med hatten under aårmen och en handsk dinglande i handen. Någonting mera steit artigt och diplomatiskt skulle det vars omöjligt att tänka sig. Han bugade si; djupt för mrs Churchill, han bugade sis djupt för min far, han förde Hildas hant till sina läppar, och, då han presenterade: för mig, bugade han sig åter: Sedan dette var gjordt, satte han sig och sade ingen ting tills vi kallades till middagen. Efter middagen gingo vi upp att kläde oss för operan a Det vak en epok i mitt lif, och jag bade hela dagen på förhand njutit deraf, så att då mademvoiselle Juliette yrkade att fö kläda mig 1 en ljusröd sidenklädning tilh hörig min syster, med garneringar af blommor och band och alla slags ovana grannlåter, underkastade jag mig det med rings motstånd. I en endå sak ville jag häfba min egen vilja, och det var att bära mit! hår, som jag alltid hade burit det, enkelt viradt om en kam och fritt böljande omkring min panna. Klockan half nio foro vi alla till teatern i grefvens vagn, och ouverturen slutades just då vi trädde in i logen. Mrs Churchill och Hilda togo de främsta sätena, och jag satte mig bakom dem, der jag hade en god öfversigt öfver scenen. Ridåen gick upp — de första ackor