Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1866, sida 2

äro blott skizzerade och förefalla öfverdrifna, men man nödgas erkänna att vår tid verkligen erbjuder deras motstycken. Den pikanta, ofta bitande dialogen gör att man glömmer det docerande språk, som förf. lagt i Clothilde dEvrys mun. Hvad man skulle kunna anmärka mot detta stycke är, att bland den mängd deruti uppträdande personer finns det blott en enda verkligen ädel karakter, nemligen den ofvannämnda unga enkans. Det motiv, som åstadkommit hennes omvändelse från sina fordna dårskaper, är äfven nog svagt antydt. Didier är visserligen en i botten god karakter — men han har låtit affärer och nöjen så länge utestänga sig från hemmet, att hans återinträde der icke förmår väcka något lifligare intresse för honom. Derjemte är de unga damerna Benoitons ,,omvändelse mindre motiverad af hjertat än af fruktan att ånyo utsättas för de obehag, som träffat dem vid en kappränning. Som en sedemålning är detta stycke således särdeles förtjenstfullt, ehuru det e erbjuder någon högre estetisk konstnjutning. Utförandet var ganska förtjenstfullt, och skildt förtjenade fru Fehrnström (Clothilde) och herr Lindmark (den anglise rade räknemaskinen Prudent) den framropning, som efter styckets slut kom den till del. Otvifvelaktigt kommer , Familjen Benoiton att inbringa åtskilliga goda hus. I afton beredes publiken den oväntade öfverraskningen att få se den beryktade skridskokungen Haines, hvarjemte det ge nomkomiska lustspelet Fregattkaptenen