Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1866, sida 2

ätthällandet af principen om strikens nytta, men le förmådde ej öfvertyga sina motståndare, och congressen beslöt utarbetandet af em statistik öfer arbetarnes antal och ställning inom hvarje komis område, på det man måtte få kännedom om warest det var öfverflöd eller brist på armar. Diskussionen om samarbetande associationer var ielt kort, ty alla voro ense derom, att dylika asociationer bidrogo mycket till höjandet af de arbetande klassernas såväl materiella som moraliska välbefinnande. De indirekta skatterna blefvo mycket kritiserade, och många misstag begingos vid debatten af detta imne. En ledamot ville icke ba skatt under nåson form. Detta vore visserligen beqvämt, säger Patrie, för den skattskyldige; men då vore det också slut med all civilisation, och vi skulle återgå till barbariets dagar. Dylika enfaldigheter är det ej värdt att diskutera. Beträffande frågan om inrättandet af folkbanker inskränkte sig kongressen till uttryckandet af den önskan, att en afhandling, som i grund och botten behandlade detta ämne, blefve före nästa kongress utarbetad af kompetent person. Rörande arbetstiderna i fabriker och verkstäder voro meningarne mycket delade. Hvarje land försvarade sitt system. Engelsmännen ville ej arbeta mer än åtta timmar; fransmännen hade mod att hålla ut längre. Man inskränkte sig till att önska i princip en nedsättning af arbetstimmarnes antal, men någon resolution fattades ej i detta hänseende, Lika litet blef man ense rörande qvinnors användande i yrkena. Här var det fransmännen, som visade sig vara avogt sinnade mot qvinnans arbete; engelsmännen åter erkände hennes rätt att täfla med mannen till fyllande af familjens behof. Ämnet gaf anledning till långa diskussioner, utan att dock frågan fördes ett steg längre framåt. Alla stående armåer blefvo enhälligt kullkastade i ett tag; återstår att få kabinetternas bifall härtill! Hvad den religiösa frågan angick, ville man låta hvar och en följa sin öfvertygelse. Dock förklarades högtidligt att kyrka och stat borde skiljas åt. Kongressen beslöt, att den i September nästa år skall samlas i Lausanne, AMERIKA. Debatterna i spanska lagstiftande församlingen rörande bombardementet af Callao hafva i Chili väckt icke ringa munterhet. Från Valparaiso skrifves härom: Spanska regeringens sätt att fira sin flottas afgjorda nederlag och skymfliga reträtt från de peruanska farvattnen såsom segrar kan icke förfela att öfverallt framkalla en känsla af medlidande och ringaktning. Den förklaring spanska regeringen afgifrit, att hon å sin sida betraktar kriget som slutadt, har här fört till den fråga, om de förenade republikerna skola följa hennes exempel. Affärsverlden önskar ifrigt fred, så ifrigt, att hon till hvarje pris skulle vilja köpa den; men folket i massa och tidningspressen vilja krigets kraftiga fortsättande; för hvilket alternativ regeringen skall besluta sig är ännu ovisst; (Enligt ett telegrafiskt meddelande hafva de förenade republikerna beslutat fortsätta fiendtligheterna genom att utsända kapare mot spanska handeln.) Dagens post. TYSKLAND. Från Braunschweig telegraferades den 16: De hannoveranska hofkretsarne intrigera för att förmå hertigen af Braunschweig att afträda till förinån för kronprinsen af Hannover. Man tror dock, att hertigen icke skall fatta något beslut utan att höra Preussen, hvilken magt såsom numera innehafvare af Hannover uppträder med arfsanspråk på Rraunsahweig. ITALIEN. Den i Frankrike för päfvens räkning värfvade romerska legionen anlände d. 15 Sept. till Civitnverchia: Konserenserna mellan Osterrike och Itälien rörande öfvertagandet af den venetianska skulden hade blifvit för några dagars tid uppskjutna. TURKIET. Turkiet har skickat ansenliga truppförstärkningar till Kandia. Det heter, att vicekonungen af Lgypten underhandlar med Porten om ön Kandias afträdande till honom mot eh extratribut af 80,000 Å för första året, hvilken tribut skulle årligen ökas under de nästkommande fem