Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1866, sida 2

— Och någorlunda förmögen? — Jag kommer ihåg, att han en gång gaf sex tusen pund för en taflaMis Churshill och Hilda vexlade blickar Min far ringde och bad Bruce hemta er viss bok från en viss hylla i det lilla rum, som de hedrade med namn af hiblistheket Det var en tjock Volym 1 gammalmodigt kalfskinnsband med röda kanter, och under det min far bläddrade deri, begagnade han sig af tillfället at underrätta oss om dess innehåll. — Denna bok, sade han, lemnar en kort berättelse om de gamla familierna i Eng land. Den följer mig öfverallt. Ah — här ha vi det! Farquhar of Broomhill — hm! — tager Broomhill som ett slags titel — mycket besynnerligt! En af de äldsta familjer i östra England — besittningar ansenligt ökade under sista halfva ärhundradet — närvarande egaren gift med Lucy, äldsta dottern till I. Clive, Esq., M. P. — årlig ränta af tolf till fjorton tusen pund. — Så, din vän är gift, Barbara? — Nej, sir. Jag tänker, om ni ser på årtalet — — Sannt — boken är nära trettio år gammal. Den ifrågavarande mannen är således son till denne Farquhar och Lucy — jag ser! Och hur gammal sade du han var? — Omkring trettiofyra år, tror jag. Min far såg tankfullt på mig och klingade med penningarne i sina fickor. — Fjorton tusen om året är just ingen obetydlig inkomst, sade han, mera för sig sjelf än till mig. Hal — fjor — ton — tu — sen, och tret — tio — fyra år gammal! Mrs Churchill smålog och nickade —