Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1866, sida 2

Farquhar — låt mig se, det var en kap. ten Farquharsen — nej, det kan icke he någonting att göra dermed. Så besynnerligt! ; Mitt hjerta klappade och jag skiftade ärg. — Om det är mr Farquhar af Broom bill, sade jag, var kortet ämnadt åt mig Han följde mig från Zollenstrasse till Pa ris. De vände sig alla om och betraktade mig, och Hilda utbrast i skratt. — Bravo, Barbara! utropade hon. Dr börjar bra. Ah, hvad du rodnar! IIvem ; denne mr Farquhar? — Ja, hvem är denne mr Farquhar: upprepade min far, rätande på sig till sir tulla längd och antagande sin värdigaste hållning. Hvem är denne mr Farqunhar som anser det passande att besöka mitt bus utan att vara presenterad. Hvad visste madame Brenner om honom, att hon vågade anförtro min dotter i hans vård? — Mr Farquhar är en gentleman aj familj, svarade jag, en stor resande och beskyddare af de sköna konsterna. Han var beständigt i storhertigens sällskap och åt ofta middag hos honom, under sitt vistande i Zollenstrasse. — Och det är allt hvad man vet om honom, hvad? — Ingalunda, sir, sade jag. Hans egendomar gränsa till mrs Sandyshafts, och ag känner hvarje tum af Broombill lika väl som jag känner akademien, hvari jag blifvit uppfostrad. Min sar hostade och såg förbryllad ut. — Är denne din gamle vän en ung man, Barbara? frågade min syster satiriskt. — Omkring trettiofyra år.