Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1866, sida 2

Elden släcktes som vanligt raskt, men var dock så svår att nästan samtliga ångsprutorna hela natten voro i bruk. A. F. E. Jr. Ytterligare skrifver vår korrespondent den 14 September: Genom den fortfarande regniga väderleken är man nu här högst bekymrad för skördens inbergande. Utom det att det regnar förfärligt hvarje dag, äro alla vattensamlingar öfverflödande. Den skörd som är gjord är ännu ej inne, och det på rot stående har lagt sig. Humleskörden har ej kunnat verkställas och de tusende familjer, som från de större städerna rusat ner till de trakter der humle odlas, för att hjelpa till vid skörden, hafva intet arbete, utan svälta nästan ihjäl, oförmögna att återresa af brist på penningar. Alla möjliga förslag synas itidningarne att bota eller förekomma det onda, och huru kostliga en del äro, kan man finna deraf, att i den ofantliga tidningen , Pall mall Gazette upptages utan anmärkning ett förslag att kort före sädens mognad låta afskära axen, placera dem på, med hål genombrutna, galvaniserade jernplåtar, hvilka öfver hvarandra skulle uppsättas under öppna skjul, som medgåfvo fritt lufttillträde. Axen skulle då torkas och en ofantlig risk sparas. Visserligen medgifver förslagsmakaren naivt att tvenne skärningar, nemligen först axens och sedan halmens, måste företagas, förorsakande någon större kostnad, men man undviker dock sädens ruttnande på fältet. Huru de afhuggna axen skulle uppsamlas bland den på rot stående halmen utan att den nedtrampas, talar han ej om. Bruket är här att så snart något inträffar af vigt, ser man en mängd mer och mindre excentriska förslag att afhjelpa det onda. Kapten Andersson på ,Great Easternfick 1,000 bref och råd huru 1865 års kabel skulle uppfångas. En herre bland andra förföljde honom oupphörligt med förslaget att bygga en tub eller cylinder så lång att den kunde nedföras till botten. En dykare skulle då nedgå i denna, på en stegartad inrättning, och då lätt finna kabeln. Kapten Andersson blef ej qvitt rådgifvaren förr än han artigt underrättade honom, att förslaget var antaget, och att komitåen utsett den rådgifvande att erhålla det högst lönande uppdraget att verkställa nedstigandet och uppsökandet. Rådgifvaren lät aldrig höra af sig mera. I går smärtades vi svenskar genom en artikel i Times City Money-uppgift, med ingress: Vår moderna bankförraltning. Direktionen för English and Swedish bank har offentliggjort den berättelse, den ämnar framlemna vid mötet den 27 med delegarne i banken. Af denna synes att banken har osäkra fordringar till belopp af 140,000 , c:a 1, million rdr, hvarför dock egendom och annat är i hypothek, men förlusten derpå anses dock blifva så betydlig, att direktionen icke allenasticke kan gifva någon dividend, utan föreslår minskning och afskrifning af kapitalet. Till tröst för oss medgifves, att skulden härtill är ej att tillskrifva Sverge, hvarest bankens affärer högst förtjenstfullt blifvit skötta, utan att allt är här på denna sidan. Soerges redan förut störda kredit genom de storartade finansiella företag, som under sednare åren här uppdykat och som såpbubblor brustit, kan ej hafva annat än oberäknelig skada af dessa på hvarandra följande slag, och den redbare, företagsamme mannen lider mera än hvad Å Å någon anar. Många sunda företag, om ock ej utgående på millioner, hafva nu förlorat understödjare och kredit här på platsen, och de mycket skefva omdömen, man får höra om Sverge, äro hårdsmälta. Hvems är skulden? I England säger man mr Mum, men nog hafva vi svenskar vår.