Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1866, sida 2

konsterna. Ett är begagnade han undervisningen id akademien och begaf sig sedan på utländska sin vidare utbildning. Åren 1816—19 viles han i Mänchen, arbetande dels på dervarande konstakademi, dels på egen hand, hvarefter han återvände till fiderneslandet och under somen 1550 bereste Lappland. 1951 begaf han sig r första gången till P: som länge blef hans Salon inlemnade han a tafla, Drottning Christina och MoTaflan erhöll mention honorable. och sedan II. med sin tasta återvändt till S . de hon honom ett . 1951—56 vistades II. som stipendiat i der han till verldsexpositionen 1555 inlem1 andra stora tafla: n gudstjenst i Svenclönades med a klaszulumedalj och inköptes 1 sregerinn. II. hade nu ett starykte. Han ades till ledamot i ia konsternas akademi ch utnämndes till k. hofoch genremålare. Ånnu i P. utförde IL en ny stor tafla med lappskt motiv. -Lappsvinna vaggande sitt barn, hvilken inlemnades till 1957 års Salon. Hon eröll intet pris, men inköp es sedermera af svena staten. Återkommen till Sverge s. å. efter en i Holland, Belgien och England, blef H. vice re professor i teckning vid konstakademien; 1558 erhöll han Vasaorden och guldmedaljen pignus memorid. Under Maj—December månader 1858 bereste H. Dalarne, ifrigt studerande dess land och folklif, hvare skilliga taflor följde med derifrån hemade motiv. II. utförde ock på uppdrag af komiterade för Vasamonumentet i Dalarne en stor tafla öfver Gustaf Vasas räddning i Utmelands källare, nvilken just inneslutes af minnesbyggnaden, hvari taflan hänger. Monumentet invigdes den 30 Sept. 1560. På hösten 1561 lemnade TI. ånyo Sverge och bereste Spanien, Italien och Norra Afrika. I Tunis målade han för konung Carl XV bejens porÄ erhöll af denne Iphtikarorden. Vid verldsI onen 1562 i London, der H. utställt flera flor med Dala-mo infann han sig som medlem af svenska expositionskomitåken och återvände derefter till Sverge. Straxt efter hemkomsten påbörjade han en stor historietafla med motiv från Stockholms slotts brand 1697 och utför nu (1864) samtidigt med den förras afslutande, en historierad gemetafla (Bell i Sergels atelier), båda bestämda för våra fi sta inhemska mecenater. Så långt biogr. lexikon. — Dessa sist omnämnda arbeten, Slottsbranden 1697 och Sergells Atelier, hafva hört till de förnämsta prydnaderna vid den ännu pågående skandinaviska konstexpositionen i Stockholm, i förening med ett par genretaflor från Dalarne, af hvilka den ena blifvit inköpt af grosshandl. Julius Lindström i Göteborg. Att rätt karakterisera Höckerts konstnärskap, tillhör en annan penna än vår. Med förkärlek för det kraftiga målningssätt, som tillhör den nyare fransyska skolan, med dess triska och effektrika kolorit, förenade Höckert en säker teckning samt en god uppfattning af det karakteristiska hos det folklif, hvarutur han hemtade ämnena för sina mest berömda taflor. Hans hjertliga och glädtiga personliga älskvärdhet tillvann honom vänner, hvilka skola särskilt djupt känna saknaden af hans förtidiga hädangång.