Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1866, sida 2

nade; och han fortgick från ämne till nnsfrån betraktelse till betraktelse, som en inspirerad drömmare. Jag kan endast återkalla fragmenier af hvad han sade. Han började, tror jag, med någon anmärkning öfver natt-landskapet utanför våra fönster och öfvergick derifrån till Shakspeares sonnetter, poesiens inflytande, Sir Philip Sidneys Arkadien och Sir Thomas Mores Utopia. Sedan berättade han något af sina egna vilda äfventyr i djupet af en Sydamerikansk skog, der han en dag påträffade ruinerna af ett urgammalt tempel. — Men för att beskrifva allt detta, .skulle man kunna skrifva som en gud-Då hang slutligen kom till en paus och såg hur uppmärksamt jag hörde på, smålog han sorgset, uppsteg från sin stol och började promenera fram och tillbaka, såsom han brukade göra, då han vär upprörd. j — Barbara, sade han, — i afton löpa mina tankar bort med mig, och jag kan icke hålla styr på dem. Tröttar jag er? — Ni kan icke trötta mig, svarade jag. — Till och med då jag var ett barn, och mindre i stånd att förstå er, brukado jag tänka att jag skulle kunna lyssna till edra ord för evigt. — Och förstår ni mig nu? — Ja — i en viss mening. — Hvad menar ni dermed? — Jag menar, att till och med der edra bankar äro för djupa eller för höga för mig att följa med, känner jag likväl alltid leras skönhet, liksom jag skulle kunna känna melodien af ett språk, som jag alhrig förut hört. (Forts Y