Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1866, sida 1

icke äta dessa klemiga europeiska rätter. Jag måste hafva mina indiska kryddor, derföre reser Tippoo alltid förut och tillagar både rummen och middagen. Nå, se inte så förskräckt ut, petite! För er har jag besörjt tårtor och gelter och andra sådana qvinliga läckerheter. Jag tänker icke svälta ihjäl er häremellan och Paris. — Och hvar är det gröna förmaket, hvarom ni nyss talade? I Coblentz, der vi åter afbryta vår resa i morgon afton. Men vill ni icke gå till ert rum nu, ty det är redan något öfver den tid, hvartill jag beställt middag? Hvarpå jag skyndade att taga af mig hatten och göra min toilett så godt jag kunde, och återvände sedan till det vackra förmaket, der vi åto middag i stor ståt, med Tippoo stående bakom sin herres stol och två betjenter, som passade upp. Oaktadt denna ståt, var middagen mycket rolig, tack vare Hughs outtömliga munterhet. Sedan vi slutat äta, promenerade vi en timma omkring de gamla mörka gatorna i sommarskymningen och besågo domkyrkan och huset, der Goethe föddes. Sedan, då det blef helt mörkt, återvände vi till hotellet, der kaffe serverades och Tippoo framtog pipa och läslampa. Så sade jag godnatt och lemnade Hugh att njuta af sin pipa och bok. Nästa morgon frukosterade vi före sex, ty jernvägen var då ännu ej färdig mellan Frankfurt och Mannheim, och vi hade en lång väg framför oss. I stället för den tråkiga Schnellwagen, väntade oss en vacker öppen vagn med fyra posthästar vid hotellets dörr. Värden och uppassarne följde oss bugande ut, kallande Hugh my lord, och mig my lady, de små gossarne