Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1866, sida 1

nan sitt minnes förrådshus, för mig upplukade han hvarje gammal legend om frankiska landet — legender om Fichtelgebirge och det förtrollade berget, fullt af guld-och juvelsalar, och historien om Conrad Djefvulen, och berättelsen om kejsarinnan Cunigunda, hvars kjortel förvaras ännu i dag i domkyrkan i Bamberg, såsom ett botemedel för tandvärk. Utom allt detta, fann jag mig resa en princesse och omgifven af ovan lyx. I Frankfurt, der vi stannade öfver natten, visade sig Tippoo plötsligt och tog, på sitt gamla tysta sätt, vård om allting. Han tycktes hvarken se eller känna igen mig, utan sedan han uppsökt vårt bagage, gick han före oss till ett rymligt hotell, der vi emottogos af en mängd bugande uppassare och infördes i ett trefligt förmak, med utgång till en trädgård, vid stranden af floden Main. Här stod ett bord färdigdukadt med blänkande silfver och glas och blommor, som fyllde luften med vällukt. — Hvilket förtjusande rum! utropade ag. ) Men Hugh slängde otåligt hatten på en soffa och sade: — Hur kommer detta till, Tippoo? Sade jag dig icke, att jag ville hafva paviljongen? —Sahib. paviljongen är upptagen. — Mille dliables! Kom då ihåg, att jag i morgon får det gröna förmaket, med utsigt åt floden. — Ja, Sahib. — Ser ni, Barbara, förklarade Hugh, jag har mina favoritrum, hvarhelst jag kommer, och det är Tippoos skyldighet att skaffa mig dem. Jag har också min egen serskilda smak i matväg. Jag kan