af yrket, i den mån de egna någon tid åt studier på det militära området, utan ock för hvarje vän af fäderneslandets historia, har till motto Joh. v. Milllers ord: ,,All sann frihet beror på endera af dessa fasta grundvalar: att borgaren är soldat, eller att soldaterna äro goda och förståndiga borgare. Ett korollarium till den genomförda öfversigten och till de ofvan anförda resultater, som af densamma framgått, blifver: att det stadium af historisk utveckling, hvarpå Sverge nu inträdt, kräfver krigsväsendets ordnande på grundvalen af den allmänna värnepligten, hvilket ingenting annat är än att bringa krigsförfattningen i harmoni med samhällsförfåttningen. En ombildning af vårt försvarsväsen i denna riktning är alltså fullt historisk. Det är icke heller något nytt, som dermed framkallas. Den allmänna värnepligten var grunden för vårt urgamla krigsväsen; den gick under med folkfriheten, men den höjde sig städse åter upp med denna. Dessa vigtiga lärdomar, för hvilkas läggande i dagen, med bindande historisk bevisning, vi hafva att tacka en framstående militär, utgöra ett kraftigt stöd för deras mening, som hittills påyrkat vårt försvarsväsens ombildning på grundvalen af allmän folkbeväpning utur hufvudsaklig militärisk och ekonomisk synpunkt. Att ega ett försvarsväsen, som kostar ett fattigt land öfver 20 millioner rår, utan att kunna, i farans stund, uppfylla sitt ändamål, är och blifver väl ändock en uppenbar orimlighet. Och detta kan icke längre fortfara, i den stund nationen lärt sig inse, att det kan varda annorlunda, eller att vårt lands försvarsväsen kan så ordnas, att det verkligen blifver ett kraftigt försvar för vår sjelfständighet, utan att utsuga de näringssafter, hvilka kunde bringa helsa och styrka åt hela det stora samhällsträdet. Må derföre svenska folket, med samma eniga och storsinta kraft, hvarmed det genomfört förbättringen af sin statsförfattning, nu skrida till den ytterst angelägna ombildningen af sin krigsförfattning!