Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1866, sida 2

Göteborg den 13 Sept. Då hedendomens odalborna, på sitt sätt aristokratiska, bondefrihet brytes af en poltisk bördsadel, krossas af herremannaförbunden samt det andliga och verldsliga frälsets förtryckande makt, så upplöses småningom den gamla germaniska förbundsI författningen, förstöres den fullt utbildade hamnelags-institutionen samt minskas den på allmän värnepligt grundade bondehärens militära värde. Då medeltidens stormän derefter kufvas af konungamakten, sker detta genom den sednares förbund med en ny folkmakt, utskrifningarne ordnas, den allmänna värnepligten kommer åter till heder och folkfriheten får åter lagbundna former för sin verksamhet. Men då aristokratien ånyo blir alltför mäktig och de ofrälse stånden för densammas nedbrytande lemna konungamakten obegränsad handlingsfrihet, utbyter enväldet den allmänna värnepligten mot realskatt, folket får motvilja mot krigstjenst och den gamla förbundsförfattningen framskymtar endast ännu, såsom ett bleknadt minne, vid indelningsverkets ordnande länsvis. Först när lagbunden frihet år 1809 återinföres, återfinna vi äfven den allmänna värnepligten. Då slutligen landskapsförfattningen återupplifvas i landstingen och då allmänna tänkesättet småningom mognar för en folkrepresentation, grundad på allas likhet inför lagen, i politiska rättigheter likasom i politiska skyldigheter, återvaknar äfven hos folket sjelft ) tanken på allmänna värnepligtens verkliga betydelse. Hela nationen genomströmmas af en instinktartad känsla af hvarje medborgares pligt, att i farans och betryckets tider dö för fosterlandet. Frivilliga skarpskyttekårer uppstå i alla rikets delar, Engelbrechts minnesstod reses ,,af konung och folkk, samt den solkkäre monarken framlägger inför den gamla, historiska ståndsrepresentationen ett lagförslag om landtstormens återupprättande, i enlighet med 1624 års riksdagsbeslut. Hvem kan eller vill då förneka sanningen, att ett lands krigsförfattning kan icke skiljas från dess statsförfattning. Med dessa slutord sammanfattas resultaterna af den ,,Öfversigt af svenska krigsförfattningens historiska utveckling från äldre tider till indelningsverkets afslutande år 1733, som nyligen utkommit, författad af öfversten m. m. Th. Wijkander. Dessa resultater äro — det lärer man af hela framställningen — icke på förhand sökta, utan funna genom den historiska undersökningen. Samma högst förtjenstfulla arbete, som böra vara välkommet ej blott för männen ) .Krigsförfattningen utvecklar sig organiskt från en inre nödvändighet, uppväxer småningom i nödvändighetens stränga skola, men om än under lugna tider dess följdrikliga utveckling hämmas, så rtgår denna sednare tyst och omedvetet, i allinna föreställningssättet, detta barn af förflutna tiders erfarenhet och samhällets utveckling i alla riktningar, utan hvars bifall och samverkan icke någon författning eger bestånd.