Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1866, sida 2

dem, som tillskrifva fenomenet ombytlighet i klimat, grundande sig på polernas flyttning. Jag tror, att de icke allenast flyttat sig, utan alltjemt göra det, att verldens utseende icke allenast förändrats, utan ännu förändras, och att hvad som en gång var, säkert åter skall blifva. — Likväl skedde dessa stora förändringar före Adams tid, vågade jag invända, och beredde kanske endast verlden till menniskans boning. Är det troligt, att de skulle förnyas nu, då — — Hör på, afbröt Hugh lifligt, ty detta är just min älsklingsteori. Cactus är en vext, inhemsk för tropikerna och vissa delar af nya verlden. I Peru, i Chili, på Andernas taffelländer och vid stränderna af Amazonfloden är den allmän, och likväl har den på sednare åren — inom det sista fjerdedels århundradet — på ett hemlighetsfullt sätt spridt sig genom norra Afrika och Syrien och naturaliserat sig i Grekland och Italien. Hvad är den ögonskenliga följden? Om denna flyttning skulle vara förebudet till sällsamma förändringar? Om vi gradvis skola återvända till den temperatur, som, i förflutna tidehvarf, är känd att hafva frambragt bamburöret på Frankrikes slätter, befolkat ön Shepper med apor och krönt Portlands uddar med skogar af indiska palhmträd? — Det är en stor slutsats att draga af en enda plantas flyttning, sade jag. — Och tänk sedan på allt, hvad det skulle leda till, fortsatte han, med oförminskad liflighet. Tänk på den skilnad: let skulle göra i vårt lefnadssätt och våra vanor, vår civilisation, vår politik! Föreställ er Belgiens slätter förvandlade till risfält, och krokodiler solande sig på Rhens