Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1866, sida 1

— godt! Min unga dam, ni behöfver blott beta flitigt och lyda professor Metz, och ii skall säkert blifva en god målare. Kom håg att ihärdighet är för snillet detsamma som bränsle för lokomotivet. Hur fullkomig maskinen än är, är den af intet värde itan elden, som drifver på, eller maskinisten, som styr den. Hvad säger ni proessor? Hvad säger ni? — Ers höghet har definierat ihärdighet som bränslet, sade professorn, men hvem ir maskinisten? — Ni sjelf — jag sjelf — akademien, svarade hertigen, något förlägen öfver upptäckten af en brist i hans liknelse. Professorn såg ut som han gerna skulle velat säga någonting om detta flertal af maskinister, men han bugade sig i stället och teg. — Och hvilka framsteg hafva gjorts? fortsatte hertigen. Så — vinbergningen — die Kirmess — das Schtitzen-fest -— förträffliga ämnen! Herr Farquhar, tillåt mig presentera för er professor Metz, vår direktör för de sköna konsterna, hofmålare och akademisk professor — en zollenstrasser, öfver hvilken Zollenstrasse är stolt. Denne herre, professor Metz, är en konstännare, en resande, som genomfarit hvarje del af globen, i Professorn bugade sig åter, och, tagande hertigen på orden, fortsatte han med sin målning. Han var synbarligen icke hågad för prat och önskade herrarne vidare. — Detta är en förtjusande himmel, sade storhertigen med utseendet af en dilettante. — Ja, en himmel, hvarunder man kunde andas, utan att känna, att allt ofvan skyarne var en döme af blå färg, svarade Hugh.