Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1866, sida 2

ättning i skatterna, lika ställning förkristna ch muhamedaner, rättighet att begagna srekiska språket vid domstolarne samt en ordnad kommunalförfattning. På dessa setitioner hafva de fått fullständigt afslag. och då beslutade de gripa till vapen för ut förskafia sig rätt. In nationalförsaming har sammanträdt, och 25,000 man lafva beväpnat sig samt besatt mycket starka ställningar i bergen. Många hafva sändt sina familjer till Grekland. De strida mder ett banr, på hvilket står Frälsarens bild; således synes det likna sig till en religiös strid, men de hafva tillika höjt lsireklands fana, härigenom betecknande sin önskan att förenas med Grekland. Stridsropet är: ,,union eller död-. Alla grekiska tidningar uttala sig till fördel för resningen; understödskommitter äro bildade Athen, Hermopolis, Korfu och Malta; skepp utrustas för att föra vapen och pengar till kandioterna, och säkerligen skola ifven frivilliga komma dem till understöd. Som man torde påminna sig, hatva de äfven af konung Georg begärt general Kolergis, som är född på ön, till befälhafvare. Konungen af Grekland har visserligen yttrat, att han först ville höra stormakternas mening häröfver, men äfven likasom Victor Emanuel 1859, att han icke med likgiltighet kunde åse hvad som nu föregår på Kandia. Den grekiske krigsministern är också kandiot, och han ha begärt afsked, antagligen för att skynda sina landsmän till hjelp. Den turkiska besättningen har hittills intagit en försvarsställning, för inväntande af förstärkningar Turkarne på ön hafva skyndat till de kustäder, der trupper finnas, och de egyptiska hjelptrupperna hafva besatt öns ostligaste punkt. Den vigtigaste frågan äl nu: hvilken ställning skola stormakterna härvid intaga? Det säges, att franske krigsskepp öfverfört flyktade kandioter til Grekland, hvilket icke synes tyda på nå gon ovilja mot resningen; och efter Frank rikes mångåriga politik i den orientalisk: frågan kan man icke heller antaga, at detta land skall motsätta sig vare sig Kan dias eller någoa annan del af Turkiet fri görelse derifrån, så vida nationalitetsprin cipen bibehälles. Att Frankrike komme att egna en särdeles uppmärksamhet åt de österländska förhållandena framgår äfver klart deraf, att dess förre ambassadör Konstantinopel, markis Mousticr, efterträd Drouyn de Lhuys som utrikesminister. Ita lien beskylles att stå i törbindelse mec revolutionsutskottet på Korfu, med sin der varande konsul som mellanhand. Ryss land och Preussen torde knappast gör: något motstånd mot Greklands utvidgning om de än icke omedelbart vilja understödj: den, och det återstår således blott de möjligheten, att Österrike och England som alltid hittills hafva försvarat Turkiet också nu vilja uppträda för detsamma Österrike har nog icke smak för någo nationel resning; men dei kunde deremo vara möjligt, att det, efter de förändrad förhållandena i Tyskland, kunde få lust at dela arfvet efter ,,den sjuke mannen sam att annektera Turkiets vestliga sydslavisk: länder. Och i England närma sig bestän digt flera statsmän till den franska upp fattningen af förhållandena, nemligen at hufvudsaken i den orientaliska frågan ick är att bevara Turkiets bestånd, utan at förbindra, det dess länder falla i Ryssland våld. Derföre heter det äfven, att Eng land tillråder Turkiet att sälja Kandia til Grekland under engelsk garanti för afträ dessumman, och ryktet om konung Georg frieri till drottning Viktorias fjerde dotte samt Gladstones resa till Athen stå säker ligen härmed i sammanhang.