Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1866, sida 2

och annat i detta afseende. UTRIKES, TURKIET. Den orientaliska frågan synes nu åter komma på dagordningen, och — såsom det vill synas — denna gång i sin helhet. Åtminstone är det en högst ovanlig rörelse hos de flesta under sultanens herravälde stående olika folkslag. Likasom den grekiska eller, rättare sagdt, den kristna resningen mot turkarne år 1821 började i Rumänien, så har detta land äfven i år gått före genom fördrifvandet af furst Alexander Johan Kusa och det derpå följande valet af prins Karl af Hohenzollern. Genom detta val af en utländsk furste och de samtidiga anspråket, att han skulle blifva ärftlig furste, skedde en så stark kränkning al de om Rumäniens ställning mellan stormakterna och Turkiet träffade aftal, ait man en tid fruktade krig mellan sultanen och hans lydland. Likv äl lyckades diplomatien förhindra detta. Ehuru en stor turkisk krigshär var samlad under sultanens skickligaste general, den sydslaviske renegaten Omer Pascha, och ehuru den nye hospodaren med sin visserligen långt svagare styrka gjorde sig redo att upptaga kampen, slutade allt my ycket fredligt. Sultanen har väl icke formligt erkänt hans val, än mindre stadfästat den författning, som bestämmer kronans ärftlighet inom hans men de turkiska trupperna äro dragna från gränsen, och det anses för en afgjord sak, att furst Karl snart skall komma till Konstantino pel för att aflägga hyllningsed hos sin länsherre, samt att det nu endast fattas enighet i afseende å några mindre väsend liga bestämmelser i den öfverenskommelse, som dem emellan skall träffas. Det vill synas, som ansåge man den nuvarande regeringen i Rumänien fullt säker, ty 11,000 man af krigshären äro permittera de för besparing i den uttömda statskassan, och hospodaren har företagit en run resa i landet, der han — efter hvad som påstås -— öfverallt mottagits med enthusiasm. Hans civil-lista är saststil d till omkring 1,150,000 francs, hvilket icke kan anses för någon öfverdrifvet stor summa, och af hvilken han dessutom gör stora uppoffringar för folkets bästa. Ministören är nu konservativ; de två radikala ministrarne hafva afgått och man har hela uppmärksamheten fästad vid att åstadkomma ordning i finanserna och förvaltningen. Af statsdomänerna vill man försälja en stor del för anskaffande af pengar, enär nationallånet endast inbringat en tredjedel af den summa som man önskade. Statsrådet — denna egendomliga institution efter franskt mönster, ett mellanting af en dömande, förvaltande och lagstiftande myndighet — har afskaffats, en ny vallag införts, o. s. v. Väst efter Rumänien komma de sydslaviska länderna Serbien och Montenegro. I dessa begge länder har länge agiterats. Serbien har rustat för att fördritva turkarne från de fästningar, som af dem ännu innebafvas i deras land. Montenegrinerna återfordra 1862 års nser, borttagandet af de befästningar, som äro uppförda mot dem, och rättighet tillen hamn vid Adriatiska hafvet. I begge länderna beklagar man sig öfver, att turkarne uppställt de trupper, som förut stodo mot Rumänien, i mycket hotande ställningar mot dem, och de hafva sändt deputerade till Wien för njelp. Men de hafva äfven vändt sig ti and, och man antager, att den turkiska regeringen skall göra åtskilliga medgifvanden; åtminstone har Ali Pascha på visst sätt antydt detta samt dessutom begärt, att furst Nicolaus skulle komma till Konstantinopel. Om sinnesstämningen i Bosnien och Herzegowina vet man mindre, men antagligt är, att den knappt kan vara synnerligen vänlig mot turkarne, åtminstone i det sistnämnda landet. Deremot är det underligt, att äfven albanesarne skulle vara missnöjda, ja, man påstår till och med dem vara sinnade att göra sig fria från turkiska väldet. Hittills har detta land lemnat Turkiet dess bästa soldater och, hvad mera är, dess bästa statsmän. På Korfu lärer vara tillsatt ett revolutionsutskott, som har förgreningar i Albanien, Thessalien, Kandia och Rhodus, och från sistnämnda land har konung Georg fått adresser, i hvilka den önskan uttalats, att få förenas med Grekland. I de grekiska tidningarne har man länge klagat öfver Greklands dåliga gränser och turkarnes hotande trupps3 sammandragningar i gränsdistrikterna. Missnöjet har likväl fått sitt starkaste utbrott på ön Kreta, men det kan lätt hända, att detta kan föranleda utbrott på andra ställen. På nämnde ö hade innevånarne först ingifvit petitioner till guvernören Ismail Dash KAk darafftartill enltanan Am nod of