Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1866, sida 2

— Brukar han föredraga fönstret framför dörren, då han lemnar ett hus? — Han — han har rest mycket, madame, stammade jag. Han har egenheter Han — — Har du varit länge bekant med honom? — Sedan jag var en liten flicka, madame. — Och hvad är han? — Han är en gentleman, madame — en proprietaire — mycket rik — en connaisseur af de sköna konsterna. — Onekligen en connaisseur, sade madame Brenner. Jag skulle, af hans samtal, hafva trott honom vara en målare. Här slutade vårt lilla samtal, mon madame Brenner var icke riktigt nöjd med min engelske vän. Att någon skulle springa då han kunde gå, hoppa ut genom ett fönster, då han kunde gå genom en dörr stiga upp och spatsera omkring ett rum. då han kunde sitta på en stol, och rese omkring verlden, då han kunde lefva hemm i ett eget slott, voro egenheter, som fuilkomligt öfverstego hennes förstånd. All hvad han sade, allt hvad han gjorde, va i strid med hennes tyska anständighet, och hädanefter gjorde hon till en regel att var: närvarande vid våra möten. En dag, då vi gingo utmed Weimar Strasse, mötte vi emellertid den kungliga cortegen, med Hugh, som red bredvid storhertigen, i förtroligt samtal. Han tog af sig hatten först för madame och sedan för mig. Jag märkte att denna händelse gjorde ett djupt intryck på henne. — Din vän är en man af rang? sade hon frågande, då sällskapet var ur sigte — Nej, madame.