Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1866, sida 2

tudier väntade vår framgång. Konserter och musikaliska examina skulle ega rum, och en exposition af sköna konster hållas i den stora salen i konversationshuset. Amatörer, professorer och fremlingar väntades från nära och fjerran. Namnen Heine, Lamartine, Overbeck, Waagen, Schvanthaler och andra voro redan bestämda att stå på listan af prisdomare. Kung Ludvig af Bayern, sades det, skulle komma att besöka storhertigen, och några hviskade till och med om den sannolika närvaron af Danneker, den vördnadsvärde Danneker, hvars hand mejslade den sköna Ariadne och panthern. Hvad under då, om hvarje elev arbetade med hjerta, själ och hjerna för det kommande profvet? Hvad under, om de spelande döfvade oss hela dagen, om vi målare luktade färg och kopalfernissa från morgon till qväll, om lärarne alla voro i ett tillstånd gränsande till sinnesförvirring, och om professor Metz (mera obarmhertig och satirisk än någonsin) ströfvade omkring ateliererna, som en kritisk Asmodeus, dagligen krossande våra hjertan? I ären en koloni af suddare, dnkförstörare, karrikatur-målare! Om jag vore moder Natur, skulle jag stämma er för Å smädelse. Kallar ni detta målningar? Det är inga målningar. Det är känslolösa färgmassor. Hvad betyda de? Hvad bevisa de? Gott im Himmel! om jag får någonting att göra med upphängandet, skall jag vända hvarje tafla mot väggen! Oaktadt denna kalla tröst å vår öfvermodige professors sida, sortsoro vi gladt att arbeta, uppmuntrande och hjelpande hvarandra och motseende den stundande pröfningen med förhoppningar långt ifrån