Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1866, sida 2

AY: UTRIKES. ITALIEN. Ungefär på samma gång som Hicasoli, genom utfärdande af dekretet om den allmänna amnestien, velat gifva dödsstöten åt den fordom så fruktade agitatorn Mazeinis inflytande, har den sistnämnde från Lugnano aflåtit ett upprop till italienska folket, hvilket publicerades i Unitå Italiana, som till följe deraf genast belades med beslag. Den förre chefen för revolutionspartiet (något sådant parti existerar icke mera) utfar i raseri uti detta upprop mot det sätt, på hvilket han antager att freden kommer att afslutas, yttrande: , Det skall blifva en fred utan ära. Då man en gång börjat detta olycksaliga krig, hade man aldrig bort sluta det utan erhållande af landets naturliga gränser. Sedan citerar han gamla geografiska författare såsom auktoriteter för sina åsigter om Italiens naturliga gränser. Trentino, Triest, Friaul, Istrien och den dalmatiska kusten uppställer han som minimum för sina anspråk, och allt detta framställer han på ett sätt, som tydligt bevisar att den gamle carbonarin icke har någon aning om meningen i det franska ordspråket: , qui trop embrasse, mal trient. De förskräckligaste tillvitelser göras af Maseini mot den närvarande regeringen, och han uppmanar folket att genom allmänna demonstrationer gifva tillkänna sin obelåtenhet mot sakernas närvarande tillstånd. Polisen i Rom har fasttagit ett helt banditband, bestående af icke mindre än 30 personer. Detta band hade haft den djerfva afsigten att grunda en ;,koloni på knappt 4 mils afstånd från den eviga staden. Till sitt hufvudqvarter hade de utsett grottan Villa Spada. Dit hade de äfven begifvit sig den 20 Augusti för att aflägga ed inför sin chef. Men romerska polisen, som fått kännedom om den bögtidlighet, som var tillämnad, hade posterat 14 sbirrer i grottan, hvilka fasttogo den ene efter den andre af de anländande banditerna. Man påträffade mycken ammunition och vapen, äfvensom en mängd små signalfanor, sådane som begagnas vid jernbanorna. STORBRITTANIEN. Den af reformföreningen i Birmingham förberedda reform-demonstrationen egde rum den 28 Augusti och utföll ganska storartadt. Om — anmärker Times, som hitintills varit reformrörelsens motståndare — föreningen af en omätlig menniskomängd får gälla såsom bevis på entasiasin och hängifvenhet åt saken, så utgör denna församling ett sådant bevis. Demonstrationen egde i högsia grad karakteren att hafva utgått från solket sjelft; organiserad och utförd af den arbetande klassen, var den till sitt innersta väsen en rörelse af folket. Från tidigt om morgonen inströmmade till Birmingham massor af de kringliggande städernas och byarnes innevånare; 1 sjelfva Birmingham hvilade arbetet nästan helt och hållet under dagens lopp; fabrikerna voro med få undantag stängda. Inemot kl. 12 anlände Birminghams borgmästare, stadsfullmägtige och magistratspersoner, parlamentsledamöterna hr Scholefield och hr John Bright, reformföreningens ordförande hr Edmond Beales och andra ledare af folkpartiet till stadshuset, som bildade massornas föreningspunkt. Härifrån satte sig derefter det oöfverskådliga tåget i rörelse till mötesplatsen, allt i skönaste ordning, och omkring kl. 2 voro omkring 200,000 menniskor der församlade. Olyckligtvis hade vid denna tid på dagen tunga moln öfvertäckt himmelen, och under tjugo minuter nedföll regnet i störtskurar öfver mötets deltagare, som emellertid tappert trotsade ovädret, för att få höra de väntade talen och deltaga i resolutionerna. Endast hr John Bright måste, i anseende till sin svaga helsa, under sådana förhållanden afstå från talaretribunen. De enhälligt antagna resolutionerna hade följande lydelse: ,,Det nuvarande underhuset har, genom att förkasta regeringens ganska hofsamma reformförslag, visat sig helt och hållet ovärdigt vårt förtroende och vårt understöd; det representerar på intet sätt Storbrittaniens befolknings önskningar. Vi förpligta oss fördenskull att använda alla lagliga medel för rösträtts förvärfvande åt alla bofasta sjelfständiga män, emedan detta är den enda riktiga grundvalen för en folkrepresentation, samt att verka för införande af hemlig omröstning, för att j