UTRIKES. TYSKLAND. Såsom man torde erinra sig, flyttade fverlefvan af den sprängda tyska förundsdagen öfver till. Augsburg, då det amla förbundsdagsresidenset Frankfurt lotades af Preussens vapen. Den 24 Aug. öll denna skugga af förbundsdagen sitt ista möte. De tillstädesvarande gesanderna behandlade några förvaltningsfrågor, varefter man beslöt förklara tyska förundsdagen för upplöst på grund af krigsändelsernas gång och den i Prag slutna reden mellan Österrike och Preussen. De tländska regeringar, som varit represenerade i Frankfurt, skulle mottaga en särkild anmälan om församlingens slutgitliga plösning. Det tyska förbundet, som dde i stället för den intill år 1806 betående gamla tyska kretsförfattningen, dar uppnått en ålder af 50 år. Sitt förta ordinära möte. höll förbundsdagen d. Nov. 1816. Den varen skapelse af den umpna Metternichska statskonsten, har mder sin tillvaro uträttat föga eller intet sodt och sörjes vid sin bortgång afingen, ned undantag måhända af de furstar, som den nu upphäfda förbundsförfattningens kygd känt sig trygga på sina troner midt mder deras kamp mot deras undersåters herättigade anspråk på frihet och sjelftyrelse. I ett af de möten, som preussiska deyuteradekammarens utskott för annexionsrågan behandlat, höll grefve Bismarck tt tal, som väckt mer än vanligt uppeende. Utskottets ordförande, Kanngieser, hade föreslagit att gifva annexionsagen följande lydelse: , Konungariket Hannover o. s. v. förenas för alltid med preussiska monarkien. Preussiska författningens införande och det slutgiltiga ordnandet af dessa länders rättsliga ställning : frigt till vår monarki sker genom särskilda agar, hvilka vi inom ett år härefter skola nafva förelagt landtdagen till antagande. Dessutom hade från Hannover tre petitiorer och från Nassau en emot annexionen ill utskottet inkommit. Det mest betylande momentet i förhandlingarne utgjorles af Bismarcks yttranden. Äfven till egeringen, yttrade han bland annat. afva inkommit mångfaldiga petitioner rörande annexionen, men de äro af motsatt innehåll till de här föreliggande Regeringen fäster dock ingen stor vig vid dem, emedan man ej med visshet kar if dem sluta sig till ländernas sinnesstämning. Emellertid hoppades regeringen, at umexionen skall efter hand vinna all större sympatier uti de ifrågavarande länlerna. De flesta petitioner från Hannorer, som uttala sig för införlifningen Preussen, hafva kommit från provinserna Verden, Bremen och Hildesheim; deremot lott några få från de egentliga hannoveranska områdena: Kalenberg, Lineburg och Göttingen. Jag kan för öfrigt för klara, att regeringen är enig derom at le fyra länderna skola genast inkorpore: as, likasom äfven att den preussiske örfattningen först efter ett års förlopy ler införes. Deremot önskar regeringen itt hon intilldess må få regera de fyr änderna medelst kongliga förordningar och att denna tillåtelse uttryckligen infö es i annexionslagen. Regeringen behöf. ver nemligen till att börja med er viss myndighet, som icke alltför trång vegränsas af lagliga skrankor. Virchow: rslag att göra annexionen beroende a örbundsparlamentets etterföljande stadfåtelse synes regeringen icke vara antagigt. Föreningen måste vara oåterkallelig sch bör ej göras beroende af parlamentet Turu många veckor eller månader son örflyta, innan ett sådant kan samman äda, är ännu ovisst. Dessutom liggei m sådan stadsästelse utanför parlamenets behörighet; dess sanktion skulle för