Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1866, sida 1

ritvIV. HmhHI)MUVIIL UHL. TTtTeELDUHRILNÅNU Ii och på hvilken sistnämnda blad icke satt sitt imprimatur, då förlorade Aftonbladet tålamodet och utropade sitt quos ego! Det här går för långt, tycktes Aftonbladet vilja säga. Har man någonsin sett på maken? Dagbladet vågar komma tram med en egen lista, och det innan jag, sjelfherrskaren öfver alla liberala, jag, som tagit den svenska, nej den skandinaviska friheten på entreprenad, ännu höjt mitt kommandorop. Sådant måste bestraffas. I annat fall kunde det hända, att litet hvar började göra upp sina listor och att man alldeles icke inväntade Aftonbladets befallningar. Och så tillkännagaf Attonbladet för sina läsare, att de borde gifva sig till tåls och lugnt afvakta kommando. Hvad Dagbladets lista angår, skulle den vara dels ,lånad från den liberala sidans projekter, dels bestå af sådana personer, som icke ega någon utsigt att blifva valda. För öfrigt tillkännagaf Aftonbladet, att Dagbladets lista tillkommit på det sätt att bladets , politiske ledare börjat blifva ängslig öfver att ej blifva vald och derföre i största hast slungat fram en kandidatlista, der han naturligtvis satt sitt eget namn. Aftonbladet känner otvifvelaktigt, lika väl som undertecknad, af hvilka personer Dagbladets närvarande redaktion består och det vet nog att någon , politisk ledare utom redaktionen alldeles icke finnes; men bladet skulle naturligtvis, i harmen öfver att se sig förekommen med en kandidatlista, söka göra Dagbladets förslag så misstänkt som möjligt, och då passar det ju förträffligt att helt enkelt fingera en ,,ledare, hvilken af högst egennyttiga bevekelsegrunder skulle hafva framställt förslaget. Ehuru jag visserligen icke kan tro att alla dessa omständigheter så ofantligt mycket intressera Göteborgspubliken, har jag dock ansett mig böra framställa dem, då jag nu återtager min brefskrifning till Handelstidningen, synnerligen som de onekligen äro rätt kuriösa bidrag till huru så kallade liberala tidningar i vårt land anse sig böra gå tillväga, när det är fråga om att gemensamt verka för ett fosterländskt mål. Och jag har ansett mig ytterligare böra göra det, emedan jag i Göteborgsposten funnit ett Stockholmsbref, som uppenbarligen med afsigt förvrider sanningen i dettå ämne, Af hvilka namn bestod då Dagbladets lista? Funnos der reaktionärer? Hade man ställt upp fiender till vår nya representation eller motståndare till vär frisinnade ekonomiska lagstiftning eller personer, som i andra fall icke hyllade framåtskridandets grundsatser? Jag tillåter mig anföra namnen på dessa kandidater: August Blanche, Lars Hierta, folkskoleinspektören Iseljerberg. Åro dessa tillräckligt liberala? Vidare: A. Adlersparre, chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition, hvilken både i denna egenskap och såsom riksdagsman visat sig vara en nitisk och kraftfull kämpe för en tidsenlig reorganisation af vårt sjöförsvar, hvarjemte han vid sednaste stadsfullmäktigval erhöll så stort antal röster, att hau mäste anses i hög grad ega kommunens förtroende.... Ja, det der är godt och väl, invänder Aftonbladet sannolikt, men dessa fyra har Dagbladet ,,lånat från oss. De äro våra kandidater. Det skulle icke förvåna mig, om Aftonbladet beskylde Dagbladet tör att hafva stulit kundidaterna. Saken är, att Aftonbladet omöjligt kan undgå att sjelft förorda de nyssnämnda personerna, fastän det icke kan dölja sin förargelse öfver att det ej har monopol på dem. Dessutom har Dagbladet föreslagit fabriksidkaren G. H. Sträle, hvilken både såsom stadsfullmäktig och medlem af borgareståndet vid de sednaste riksdagarna haft tillfälle att vinna medborgarnes förtroende samt, så sabriksidkare han än är, är känd för att vara en ifrig förfäktare af handelsfriheten. Aftonbladet tyckes vilja upptaga äfven denne kandidat, åtminstone tyckte man sig finna det af det enskilda valmöte, som hölls häromaftonen på föranstaltande af Aftonbladet. De kandidater på Dagbladets lista, hvilka icke funnit nåd för Aftonbladets ögon, äro advokatfiskal Billbergh, känd såsom särdeles god förmåga och bland stadsfullmäktige en af de verksammaste; A. L. Björck, f. d. utgifvaren af Posttidningen, upptagen förslagsvis egentligen, men hvilken gjort sig högt förtjent af fäderneslandet såsom en både talangfull och nitisk kämpe för handelsfriheten; Skandiadirektören A. WDufva, hvilken åtnjuter stort anseende i Stockholm och äfven af Dagens Nyheter, som är hans vedersakare, berömmes för .talang och skarpsinnighet; A. H. Fock, professor vid teknologiska institutet, berömmes af D. N:r för ,,redbarhet i karakter och , klarhet i framställning, och kan nyssnämnde tidning icke invända något annat mot hans val, än att han kanske blir svensk kommissarie vid verldsexpositionen i Paris 1867; S. Lagerberg, chef för landtförsvars-departementets kommandoexpedition och stadsfullmäktig, en icke blott allmänt aktad man, utan äfven ganska frisinnad; L. P. Rosengren, skomakare, stadsfullmäktig, och M. F. Wallin, minuthandlare samt äfven stadsfullmäktig, båda utmärkt förtjenta om kommunala inrättningar, väl bekanta med arbetsklassens förhållanden och för öfrigt politiskt liberala män. Detta är nu den förskräckliga skatalogen. Nej, ännu icke... jag har gömt till slut W. F. Dalman, hvilken tyckes vara den som genom sin fosterländska hållning, såväl under den norska som den danska frågan, haft oturen att göra sig till Aftonbladets fiende och hvilken nämnde blad så många gånger förföljt med de lumpnaste angrepp. Att W. F. Dalmans namn finnes på Dagbladets lista är alldeles tillräckligt för att låta Aftonbladet