A. F. KILANDER. Bref. (Från Hand.-Tidn:s korrespondent: Stockholm den 1 Sept. Hufvudstaden rustar sig till valen. Det synes också vara på hög tid, då representanterna i första kammaren skola utses redan i öfvermorgon, och man nar knappt två veckor qvar innan valsedlarne till andra kammaren skola aflemnas. Hvad första kammaren likväl angår, tyckes allmänheten, i fullkomlig öfverensstämmelse med den nya riksdagsordningen, helt lugnt öfverlemna alla bekymmer i den vägen åt stadsfullmäktige. Detta är onekligen alldeles som sig bör, och jag delar den åsigten så fullkomligt, att jag icke ens försöker att för er uppgifva namnen på de personer, hvilka sannolikt komma att utses nästkommande Måndag vid stadsfullmäktiges då blifvande sammanträde. Telegrammen ha sannolikt också redan innan Måndags afton för Göteborg tillkännagifvit hvilka Stockholms-representanterna i första kammaren äro. Om man således icke bör förundra sig öfver allmänhetens lugn i afseende på första kammaren, måste man dock förvåna sig öfver det föga intresse, som ännu för ett par veckor sedan visade sig för valen till andra kammaren. På andra platser i Europa, synnerligen i Frankrike, der valmännen dock äro bundna af en mängd, hos oss lyckligtvis okända förhållanden, är det vanligt att de närmast förestående valen börja diskuteras redan flera månader före sjelfva valhandlingen. Här tycktes det stora flertalet af valmän, ännu för fjorton dagar sedan, icke erinra sig att äfven det numera har ett ord med i fäderneslandets angelägenheter. Tidningarna, de som sjelfva göra anspråk på att företrädesvis kallas politiska blad, innehöllo ingenting om valen till andra kammaren, men utbredde sig så mycket mera öfver den första, på hvilken publiken tänkte ännu mindre. Man och man emellan började likväl den vigtiga saken slutligen diskuteras, och för att intressera ett så stort antal valmän som möjligt samt få en äfven offentlig diskussion i gång, framlade Stockholms Dagblad, för halfannan vecka sedan, ett förslag till Stockholms representanter i andra kammaren. Nämnde blad gjorde dock icke detta, jag tror mig med någorlunda sakkännedom kunna yttra mig i ämnet, förrän det med ett stort antal kloka och frisinnade valmän noga öfvervägt sitt förslag. Dagbladet inbjöd i sammanhang dermed den öfriga Stockholmspressen att ingå i diskussion öfver de af bladet föreslagna kandidater. Dagens Nyheter tycktes antaga inbjudningen och började verkligen något, som hade åtminstone i början utseende af en diskussion i sak, d. v. s. att tidningen åtminstone försökte framlägga några skäl, hvilka dock egentligen voro svepskäl, mot några af Dagbladets kandidater; men snart öfvergick den lilla tidningen till hvad som är med dess natur mer öfverensstämmande och började en polemik mot Dagbladet med alldeles undanskjutande af den egentliga frågan. Då Dagbladet sökte gifva ett uppslag till den offentliga diskussionen om riksdagsmannakandidater, kunde det väl icke föreställa sig, att det derigenom skulle gifva anledning till en polemik, icke om dessa kandidaters karakterer och egenskaper, utan om tidningens egen karakter och ställning. Men det lärer väl vara bruket här i landet, fastän jag olyckligtvis glömt bort det. Löjligt kan det dock förefalla, att när en person träder fran och säger ungefär så här: , Åtskilliga valmän hafva tillsammans med mig ansett oss böra framställa följande personer som valkandidater, och vi bedja er hvad ni tänker om dem eller att framställs andra, hvilka ni anser bättre, då svara den tillsporde med en fråga, om den son framställt förslaget icke bar varit byråkra och hyst sympatier för penningväldet, och han finner så vigtigt att diskutera der frågan, att han alldeles skjuter bort der egentliga. Ännu löjligare måste det före falla, om proponenten är en tidningsredal: tion, hvilken, i st. f. att få svar på sir höfliga fråga, tillspörjes om hvad äsigtei tidningen hade för flera år sedan, lång innan den närvarande redaktionen had någon beröring med bladet. Se, det äl diskussion i sak här i landet Men hvad gjorde de stora tidningarna de ,politiska? Nya Dagligt Allehands