Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1866, sida 3

af den split inom församlingen som väckts i följd af förenämnde olagliga beslut och den våda som dermed kunde vara förenlig, å tjenstens vägnar, för att icke väcka så stort uppseende, hos kyrkoherden begärt ny kyrkostämma för att få beslutet upphäfdt, såsom emot lag tillkommet, och denna min begäran äfven bifölls, men kyrkoherden sedermera, på skäl som grannlagenheten förbjuder mig nämna, vägrat stämmans utlysande och hållande; nödgas jag nu hos högvördiga domkapitlet anhålla om beslutets upphäfvande, då såvidt mig är bekant icke kyrkostämman, men väl kyrkorådet eger vaka öfver sedernas vård, och detta likväl efter gällande författningar. Sannolikt kommer kyrkoherden uti den förklaring, som troligen kommer honom affordras, att invända att det ötverklagade beslutet vunnit laga kraft. Deremot får jag på förhand andraga att protokollet, som saknar besvärshänvisning och dato om uppläsningen, icke kan ändra gällande lag, hvilket endast genom riksdagsbeslut kan ske. Då det borde vara hvar och en fritt att umgås med de personer han önskar, och draga sig undan för andra, vill jag till belysning i saken nämna på hvad sätt beslutet verkställes. Det är nemligen kyrkoherden sjelf, som fungerar såsom exekutor, helt och hållet stridande emot 20 10 kap. af strafflagen den 16 Februari 1864, och tillgår exekutionen på olika sätt: än tillsäger han värden att aflägsna de qvinnor han vill hafva bort, och då denna naturligtvis nekar, går kyrkoherden sjelf i lindrigaste fallet och tillsäger qvinnorna att de ej få deltaga i samqvämets nöjen. Den qvinna, som den ena dagen blifvit förbjuden deltaga i nöje, har tvenne dagar derefter erhållit hans högvördighets tillstånd att få deltaga vid ett annat tillfälle, då en annan qvinna deremot af kyrkoherden vid sednare tillfället blifvit utledd och förklarats icke få visa sig för hans ögon, ehuru det sedermera blifvit upplyst att den utledda qvinnan hvarken födt barn eller gjort sig känd för osedlighet. Härförutom har kyrkoherden genom kungörelse från predikstolen låtit församlingens innevånare förstå att han på inga vilkor vill öfvervara bröllop, der bruden före vigseln antingen födt barn eller då är i hafvande tillstånd. Kyrkoherden har till och med gått så långt i sin nitälskan för saken, att han förbjudit en på prestbolets egor boende torpare hysa sin i hafvande tillstånd varande dotter såväl vid förlossningstillfället som efteråt få bo hos föräldrarne, vid äfventyr af vräkning. Likväl torde detta icke skett af andra än ekonomiska skäl, emedan kyrkoherden troligen fruktade den afsift. som skulle drabba prestgården ifall qvinnan med sitt barn icke kunde sig försörja. Om alla voro lika hårdhjertade, hvilken skulle då hjelpa den värnlöse? Många flera exempel skulle kunna andragas, men de redan anförda torde så tillräckligt belysa saken, att högvördiga domkapitlet inser nödvändigheten och billigheten af ett besluts upphäfvande, som är såväl stridande emot allmän lag som menniskokärlek. Ramnäs och länsmanskontoret den 31 Mars 1866. N. E. Palmer. Konungens befallningshafvandes i Westmanlands län utslag uppå de af kronolänsmannen N. E. Palmer härstädes anförde besvär deröfver, att i kyrkostämma med Ramnäs församling den 15 Januari sistlidet år, det beslut fattats att ogitta qvinnor, som gjort sig kända för liderlighet och födt barn, skulle uteslutas från samqväm och nöjen, der ungdom vore samlad, på sätt af härefter intagna kyrkostämmoprotokoll närmare inhemtas; deruti klaganden sökt ändring, under yrkande att berörde beslut, såsom icke tillkommande kyrkostämma att afgifva, och dessutom stridande emot kongl. brefvet den 17 Oktober 1778, hvilket bland annat stadgade bötesansvar för den, som tillvitade qvinna, hvilken födt oäkta barn, sin förseelse, måtte upphäfvas och ogillas; hvarföre Ramnäs församlings medlemmar blifvit hörde och jemte ordföranden i kyrkostämman, herr kyrkoherden C. Borelius, sig förklarat; gifvet Westerås slott i landskansliet den 28 Juni 1866. Hvad handlingarna i detta mål innehålla, har konungens befallningshafvande tagit i öfvervägande, och som öfverklagade kyrkostämmobeslutet icke innehåller bestämmelse om vite eller annan påföljd för den, som kunde underlåta att ställa sig samma beslut till efterrättelse, finner konungens befallningshafvande annan åtgärd i anledning! af besvären icke påkallas, än att då ordföranden j i Ramnäs församlings kyrkostämma uppenbarligen oriktigt uppfattat sin embetspligt derutinnan, att han låtit den fråga, som utgör föremål för öfverklagade beslutet. komma under behandling vid kyrkostämma. handlingarna skola till domkapitlet öfversändas för vidtagande af-den åtgärd domkaI ptlet må finna lämplig. Den som med detta icke åtnöjes, eger att etc. etc. — Fr. Cronstedt. Curry Trefrenberg. Utdrag af protokollet, hållet i kyrkostämma med Ramnäs församling: Söndagen den 15 Januari 1865. Sedan pastor tillkännagifvit att kyrkostämma blifvit utlyst att hållas, på det att öfverläggning måtte ske om tjenliga åtgärders vidtagande till, hämmande af den öfverhandtagande sedeslösheten i församlingen, och förklarat att han för sin del ej kunde finna någon åtgärd för ändamålets vinnande verksammare än den att ogifta qvinnor, som gjort sig kända för liderlighet och födt barn, uteslötos från samqväm och nöjen. der ungdom är samlad ). Skammen att ej få vara tillsammans med mera: välkändt folk skulle, så hoppades pastor, afsk åcka många unga qvinnor, som ännu voro oförförda, från lättsinne och sedeslöshet. Ehuruväl en af de närvarande uttalade sin farhåga derför, att verkställandet af ett sådant beslut skulle väcka split inom familjerna och föreslog att lösaktiga qvinnor skulle inkallas till särskild läsning för presterskapet, motsatte sig dock ingen antagandet af pastors förslag; helst som pastor förklarade att den föreslagna åtgärden i afseende på dylika qvinnors själavård ej skulle försummas; förslaget blef alltså antaget och skulle lända till efterrättelse, tilldess en bättre anda bland ungdomen i församlingen förspordes. Rätteligen utdraget, betygas. In fidem C. J. Borelius, pastor. ) Obs. att eftersatsen här tyckes vara bortglömd. ättarens anm.