Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1866, sida 3

Blandade ämnen. Mord. be ånget af mormoner. Enl. ,,Hobro ANM skall i Söndergaarde, nära IIadsund, natten till den 17 dennes ett ohyggligt mord ha föröfvats på en gårdsegare af dennes hustru och en svensk, vilka båda äro mormoner; Orsaken till brottet lär vara, att mannen nekat att skilja sig från sin hustru, som ämnade följa med mormonen till Saltsjöstaden. Hustrun lär vara arresterad, hvaremot man ännu icke lyckats gripa hennes medbrottsling, Biskop Brasks graf. Landskrona Tidning yttrar härom: Vi tro visst, att hr Gumeelius i Skanörs kyrka sett en grafsten med Hans Brasks inskrift och vapen, men betvifla dock att derunder hvilar den bekante Linköpingsbiskopens ben. Ty först och främst var Hans Brask född redan 1464 och skulle således vid sin död, enligt inskriptionen på grafstenen i Skanör, ha varit 100 år, hvilket väl ej är fallet, och det andra uppgifves med säkerhet. att den biltoge biskopen dött i Lauda kloster i Polen d. 39 Jali 1539. — Grafstenen i Skanörs kyrka är emellertid ett intressant fynd och bör blifva föremål för närmare granskning. Östgöta korrespondenten instämmer m dock med rättelse, att det, enligt Rhyz Fryxell, var år 1538, som Brask slutade sitt oroliga lif. Ett historiskt hus och en snål husegare. Till följd at nivelleringsarbetena omkring Paris hafva i dessa dagar lemningarne försvunnit efter ett litet hus, som stod på en sluttning, der det en gång var fråga om att uppföra ett palats åt konungen af Rom. Detta hus var under det första kejsaredömet föremål för många underhandlingar, som likväl aldrig ledde till något resultat. Historien lyder sålunda: Regeringen hade velat inköpa alla hus, som lågo på och omkring platsen för det föreslagna palatset, och bland dessa var äfven det ifrågavarande lilla huset, som tillnörde en tunnbindare. Det var på sin höjd värdt 1,000 frans. Egaren begärde 10,000! Kejsaren fick veta detta och gaf befallning att det skulle inköpas till detta pris. Men när arkitekten Fontaine, som erhållit i uppdrag att uppgöra affären, infann sig hos tunnbindaren, sade han, att han icke kunde sälja det för mindre än 30.000 francs. Napocon fann sig häri och befalde att denna summa skulle utbetalas till den snåle egaren. Fontaine infann sig ånyo och blef icke litet förvånad, då han hörde, att tunnbindaren ville ovilkorligen hafva 40,000 francs. Napoleon blef vred, men gick in på köpet. Arkitekten kom nu för tredje gången för att få ett slut på saken, men tunnbindarens begär efter penningar hade tilltagit ännu mera, och han fordrade för sitt hus 50,000 franes. Napoleon tyckte emellertid, att tunnbindarens vinningslystnad gick för långt, ändrade byggnadsplanen, och tunnbindaren fick behålla sitt hus. Ett rapsfrö. hvilket tillfälligtvis fallit i utmärkt jord vid Nyborg, växte och man lät plantan utveckla sig. Då man nu i sommar afskar stängeln, som var ovanligt kraftig, räknade man frökornen, den hade, och dessas antal steg, enligt -Fyens Av., till 32,000 st. förutom en mängd omogna frön, som man ej kunde räkna.