Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1866, sida 1

AÄÄAHHZ RERRRRRRR— —— cafät är; det elegantaste man kan se, med manlig uppassning, endast en liten näpen mamsell sitter och kasserar in betalningen. Stället har redan fått sig en mängd habitucer, af hvilka en, kapten Baltzar, är beständig och alltid sysselsatt att skrifva af långa ramsor af utländska tidningar, förmodligen uppsatser rörande statistiska problemer, som jemt äro kaptenens force. Härom aftonen såg man till och med en sådan man som Norrköpingsherden helt lekmannaaktigt taga sig en försvarlig tuting hos Kung Carl. Med ett ord: folk af olika slag ha hastigt blifvit ifriga rojalister och samlas gerna i Kung Carls salar, der naturligtvis kronor också finnas, riktigt kungliga ändå, som kasta sitt sken lika på alla. Roosen, theaterdirektören, han gick till botten han på sin expositionsresa. Sujetterna, af hvilka ett par gåfvo sig i väg före katastrofen, spela nu på lott, som det heter; och det vore väl om den blefve sådan, att de kunde vara nöjda med den. Roos hade till hösten engagerat flera nya sujetter för att kunna draga folk till Ladugårdslandsteatern, den han förhyrt för vintersäsongen — men nu är det slut med denna räddningsplanka. Man berättar, att skådespelaren Martinsson associerat sig med hr Herrman, egare af dansöserna Laurence och Springer, och sägas, dessa här ämna anskaffa ett theateroch balettsällskap och med detta spela på Ladugårdslandstheatern. Fullt hus på Humlegårdstheatern hvarje qväll! ahmanska sällskapet lär afsluta sejouren d. 1 Sept. och resa till Upsala, hvars theater undergår en så fullständig restaurering, att man tänker inviga den igen med versifierad prolog och allt. Lagerqvist med fru, som lemna sällskapet, få till efterträdare Gustafsson med fru från Södra teatern. I Upsala om ej förr får sällskapet upp en ny pjes, .Gringoire, som gjort stor lycka på Thåätre Francais, der den fortfarande gifves. Det är en enakts-komedi, med ämnet hemtadt ur Victor Hugos . Notre Dame. Samma stycke är för närvarande under öfversättning för kongl. theaterns räkning att gifvas i höst. Kommunalrådet Staudinger har haft goda dagar under förflutna veckan, d. v. s. solen har lyst grannt och hans mikroskop har varit belägradt af menniskor. Af alla extra förevisningar har denna utan gensägelse varit den mest intressanta. I somras, medan det var som mest mulet och preussarne började hota Wien, lär komkommunalrådet hals öfver hufvud rest hem tör att rädda sina dyrbara möbler från preussisk inqvartering. Sedan detta var ombesörjdt kom han hit igen, och under hela hans bortovaro hade solen ej visat sig en enda gång, mikroskopet således ej kunnat visas heller! det är att veta passa på sin tid. Så när hade jag glömt bort att tala om det allra sednaste mötet i vår stad, dentistmötet, vet jag. Det lär ha gått mycket högtidligt till: val af ordförande -— en undanbad sig, val af sekreterare — en undanbad sig, med ett ord alldeles som när storsolk håller på och är högtidligt. Sedan diskuterade man dugtigt och så tog man en gemensam sexa och man skiljdes åt, hvar och en belåten med sin afton. Man vet berätta några enskildheter från dentisternas sammanvaro. Så lär äfven diskuterats, iastän det ej stod upptaget i de officiella redogörelserna, frågan om priset för insättande af s. k. visdomständer, hvilken lärer uppskjutits till nästa möte. Mille Fougelbergs kuggande i dentistexamen lär äfven varit på tapeten, och man beslöt att ej så lätt släppa henne in i yrket. En af herrarne lär varit lite bräksam på sexan och ständigt kältat på musiken och begärt bitar ur , Tannhäuser — men munterheten blef som sagdt alldeles icke störd. Sat prata — — för den här gången. Ny. — — ——