Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1866, sida 1

af en portvaktare i samma livrå, som gick före oss öfver gården, uppfö. en hög trappgång och in i ett stort förmak, der en äldre dam och åtta unga flickor sutto och sydde. Damen steg upp, räckte oss hvardera en hand och kysste oss båda på pannan. — Välkomna, sade hon på god engelska, välkomna, mina kära barn, till ert nya hem. Försöken att tycka om det och blifva lyckliga hos oss, och vi vilja alla älska er. Hon gjorde sedan ett tecken till de öfriga, som genast omringade oss. Somliga togo oss i hand, somliga kysste oss på kinderna, somliga hjelpte oss af med våra kappor och hattar, och alla hade några vänliga ord på bruten engelska för att helsa oss välkommna — alla, utom en liten mörk flicka, som hviskade , willkommen i mitt öra och sedan, rodnande och skrattande, sprang sim väg. — Udra namn, tror jag, sade damen, i det hon såg i ett bref, som hon tog ur sin förklädsticka, äro Barbara och Hilda Churchill. Nu mäste ni säga mig, hvilker som är Barbara och hvilken som är Hilda. så att jag kan veta, hvad jag skall kalla er. — Jag är Hilda, sade min syster, ocl ljusa kallas miss Churchill, emedan jag in den äldsta. Damen smålog allvarsamt. — Vi hafva inga misses här, sade hon och inga utmärkelser för ålder. Edrkamrater kalla hvarandra vid deras dop amn, och det är vår regel att icke er känna någon annan öfverlägsenhet än för tjenstens. Hvad mig sjelf beträffar, är jas i