Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1866, sida 2

darne dertill på förhand hade beslutat spränga densamma. Den rebelliska tendensen hos de förra slafegarne är ännu icke försvunnen, och dessa söka bibehålla sin politiska makt genom samma våldsbragder, genom hvilka de före kriget ville tillvälla sig suprematien i unionen. I proklamationen förklarar guvernören, att unionens anhängares lif skola vara i fara, om trupperna aflägsnas. En medlem af konventionen har anklagat sheriffen och mayorn som medbrottsliga i de mord, hvilka föröfvats under upproret. Jefferson Daris helsa försämras allt mer och mer, och hans advokat yrkar forttarande på hans frigifvande mot borgen. Hvart och ett af de olika partierna i Mexiko tyder kejsarinnan Charlottes resa till Europa på sitt sätt. Så påstå juaristerna, att kejsaren vill göra sig till godo marskalk Bazaines frånvaro, samt att kejsaren vill afträda till förmån för Juarcz, hvilken sistnämnde icke erkänner den franska skulden. Härmed sätter man i förbindelse närvaron af ett österrikiskt krigskepp i hamnen vid Vera-Cruz, hvilket! skulle hafva order att, då kejsaren så önskar, öfverföra honom till Europa. Juaristerna beklaga, att kejsarinnans afresa möjligen varit föranledd af fruktan för hennes personliga säkerhet. De upprepa ständigt försäkran om, att de hysa den största högaktning för kejsarens och kejsarinnans personliga egenskaper, enär hvar och en nogsamt känner kejsarparets goda ilja att göra Mexiko stort och lyckligt. fall kejsaren fölle i juaristernas händer kulle han ganska säkert komma att behandlas på ett vördnadsfullt sätt, men icke så med den franske marskalken. I följe af allt detta råder stor oro bland de franska kolonisterna, och dessa torde främst af alla påyrka de franska truppernas qvarstannande. De upprepa ständigt, att om fransmännen lemna Mexiko, så vore detta en seger för Förenta staterna, en skymf, Å vi I PD som endast kunde ut lärer väl också vara kejsaren är betänkt plånas med blod. Det af nöden, att franske på nödiga åtgärder till skydd för hans i Mexiko varande undersåters lif och egendom. Redan nu utfärda de juaristiska cheferna proklamationer, i hvilka väl uttryckligen säges, att ,kriget visserligen ända till slutet skall föras efter civilisationens alla lagar, men att ingen militärstyrka skall förmå hindra utbrottet af mexikanska folkets bitterhet mot fransmännen. I motsats till de påståenden man hört, att de liberalas framgång i Matamoras icke är af någon betydelse, till följe af anförarnes oenighet sinsemellan och generalernas tvistande om öfverbefälet, erfar man nu, att dessa chefer här handlat med mycken betänksamhet och enighet. Carrajal har öfverbefälet. Först och främst fullbordade han reorganisationen af de under hans befäl stående trupperna och upprätthöll lugnet i staden. Väl vetande, att en ständig verksamhet vore bästa sättet för enighetens bibehållande, har han redan skickat Escobedo med sin kår till Camargo. Bibehållande qvar en mindre besättning, skulle äfven öfriga generaler detacheras. Det tvångslån, som Carvajal upptagit i Matamoras, var en ren nödvändighet, enär innevånarne icke ville förse hans trupper ens med det allranödvändigaste. Fremlingarne pålades nya kontributioner. a Från Vera-Cruz skrefs d. 27 Juli: , Åtskilliga bref från Santa Anna äro uppfångade. Juareg har vägrat att antaga anbudet af Santa Annas tjenst, enär hans närvaro i Mexiko endast skulle framkalla svaghet och oreda. biario del Imperioiger ändamålet med kejsarinnan Charlottes resa till Europa vara ,,personliga underhandlingar med franska regeringen om vigtiga, Mexikos intressen angående, angelägenheter. Ryktet säger, att äfven kejsar Maximilian snart skall lemna landet.