Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1866, sida 1

Det var snart öfver, och hon dog i mina armar — i mina armar, barnet, som jag hade uppammat och älskat — o! jag visste aldrig hur mycket jag älskade henne förrän nu. Gud hjelpe oss alla! Gud hjelpe och skone oss! — Hvad dog hon af, Goody? hviskade jag rysande. — Folera — kolera, min älskling! Jag hade aldrig hört ordet förr — jag kunde icke säga hvad det betydde — jag visste endast, att min syster Jessie var död, Död! Jag kände som om en tung hand låg på mitt hjerta. Mina ögon brunno, och min tunga var torr. Jag undrade öre jag icke kunde gråta liksom Goody. saker genomforo mitt sinne — oril, hon hade talat, åtbörder, småsaker, I handlingar, glömda tills detta ögonblick. j Stackars Jessie! — död? D och pappa? stammade jag. Han var ute, sade Goody, torkande sina ögon med förklädet och talande med någon bitterhet, Han gick ut tidigt för att äta middag i Richmond och tillbringa dagen på landet. Jag hade ingen att skicka efter honom och kunde inte säga, hvar han var till finnandes. Då han kom hem på nattea, sar lilla Jessie borta. Han bles i början mycket bedröl-ad och gick af och Jan i sitt rum en lång stund innan har ssick till sängs. I morse bad han att i se henne och tog sedan Hilda på sitt knu I kysste och gret öfver henne. O! om det hade varit Hilda — I Hon hejdade sig, och såra blickar möt Ites. Derefter sutto vi en stund aten at tala — jag med min kind mot hennes soch hon med sina armar lindade omkring mig. lyster en stund, då hon sår att el