Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1866, sida 1

godt än hvarje kurs af medicinsk behandling. Det är nervsystemet, som behöfver stärkas, mr Churchill — nerv-sy-ste-metSägande detta, tillslöt han snusdosan, såg på sitt ur, klappade Hilda på hufvudet och steg upp för att taga afsked. — Mr Churchill, sade han, jag har äran alt rekommendera mig. Hvarvid min far artigt förde honom ur rummet, och vi hörde hans stöflor tungt knarra hela vägen nedför trappan. g Följande morgon, då vi som vanligt kallades till skolrummet, låg ett bref, adresseradt till miss Whymper, på bordet. Jag igenkände min fars stora vapensigill och vårdslösa utanskrift och, påminnande mig huru och vär jag sist hade sett ett dylikt bref, kunde jag med möda återhälla mina tårar. Jag såg miss Whymper bryta sigillet — jag betraktade henne under det hon läste — jag tolkade detta nästan omärkliga uttryck af förvåning och missnöje och den hastiga blick, som återvände mer än en gång till Hildas nedsänkta ansigte, — Hilda skall skickas bort, tänkte jag sorgset, då miss Whymper lade brefvet i fickan och, med samma ord, som hon brukat hvarje morgon de sista fyra åren, sade: — Nu, mina unga damer, skola vi, om ni behaga, återtaga våra studier. Jag hade gissat sanningen, ehuru icke allt, som jag upptäckte innan dagens: slut. Miss Whymper skulle afskedas, och icke blott Hilda skickas bort för att ombyta luft, utan jag skulle skickas med henne. Hvart vi skulle resa, var ännu icke bestämde men att det skulle blifva någonstädes utomlands var säkert. Min far hade emellertid uppdragit åt Goody att göra