Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1866, sida 2

träde ur ministeren, hvilket generalen redan förut begärt. Krigsministern, en nära vän och lärjunge till generalen, följde honom. Många helsa Lamarmoras utträde ur ministeren såsom ,piemontismens definitiva undergång; men riktigare torde vara att säga, det kabinettet härigenom betydligt närmat sig venstern i parlamentet. Göteborg den 23 Aug. I Wenersborgs tidning har ett meningsutbyte ägt rum rörande stadens riksdagsmannaval, dervid en författare framträdt, som med synnerlig hofsamhet och värdighet samt talangfullhet i skrifsätt gör gällande de åsigter han hyser, att en viss 8 8 Å personlighet, som till en början ej namngifves, icke bör af staden väljas till representant i andra kammaren. — vanligt kallas detta genast från motsatta sidan , anfa) fiende till vår nya författning, ehuru han motarbetat densamma af alla krafter. Ty hans motvilja berodde bland annat derpå, att rösträtten till andra kammaren var alltför inskränkt, och vår man ,skydde icke den buse, som man, under namn af I mot person, och så visas hurusom denna person visst icke är någon demokrati, han ganska som, utgåen ramhölle— fastmer , kände nomströmmar detsamma; ja han kände sig lifvad och rammanad af den. — Man väl pulsslagen af den lifskraft, de från samhällets rötter, geinser nu lätt att det är fråga om landshöfdingen grefve Erik Sparre, som är mycket angelägen att blifva vald till andra kammaren för Wenersborg och amål, något hvarpå han ock lärer göra sig säker. Det skall nu visa sig huru pass sjelfsaknat tillfälle att höra en varnande röst tidning, dels af detta blads redaktion, dels af den ofvan antydda insändaren. Så yttrar tidningen bland annat: -Att då det gällde representationens för många uppträdde emot, finna vi icke klandervä vi respektera andras öfvertygelse och vi dessa män lika högt för det. Men hvad vi kunna gilla är, att en del bland motståndarne uppträdde på ett dem och den sak de förfäktade föga igt sätt. Detta vore dock för alltid glömdt, om icke dessa personer vore nog djerfva att frammana dessa minnen. Vi hade väntat att personer, som visat sig såsom de afgjordaste fiender till representationen, skulle visa sig s. sasta, att de icke genast sökte tränga sig in i denamma. — Men kanske detta skall vara politisk kt? — Vi hade väntat, att de icke skulie göra t kunna de päppeligen päråkna. Vi hade trott, att de ej skulle vilja utsätta sig för faran af ett nytt nederlag. Vi hade trott, att de skulle finna det bäst att i nyttig verksamhet söka vinna för de och i lugn afvakta den tid, då folkets förtroende kallade dem att blifva folkets representanter. Vi hade trott, att de bättre skulle känna folkets karaktär och tänkesätt. Vi hade trott, att de skulle hafva bättre tankar om detsamma. Detta hafva vi trott, men hafva, tyvärr, blifvit öfvertygade om hcoch detta med ingalunda angenäma känslor. Det ginge väl an, om reformens motståndare helt enkelt öppet gifvit tillkänna, att de äro villiga att mottaga förtroendet — ty huru skulle de utan ett sådant tillkännagifvande vänta att erhålla det? -att blifva valde till representanter och dervid låtit det bero; men att de röstegande flitigt för deras räkning bearbetas, dervid ej personer saknas, som villigt låta sig bruka sredskap och göra sitt bästa, oaktadt deras samhällsställning borde föreskrifva dem grannlagenhet, är mer än hvad som kan tålas. Vi hafva riktigt, såsom vi tro, ställt oss, att valen skulle vara fria, sålunda fria äfven från bearbetningar. Vi hafva trott, att folket är myndigt, så att, när det känner sina män, det förstår att välja. Det ginge väl an, om någon af reformens motståndare läte sig angeläget vara att få en plats i den nya representationen; men då vi förnimma att många der söka inträ kan man icke förtänka oss, att vi hysa allvar farhågor, hvilka ö deraf att de söka inträde i andra kammaren, hvilket icke kan antagas ske ständigt detta samhälle är. Att man icke framgår af några uppsatser i Wenersborgs å pass karaktärsanspråk på så stor undfallenhet, ty föortroende för arfvodets skull, samt deraf att en och annan redan afsigter. us slut enskilt tillkännagaf sina sie hafva någonting att betyda. Då vi besinna att andra kammaren är det nya sy stemets grundval och att en min eger dess förtroende, ej kan stanna qv icke att vi misstaga oss i vår fö de konservativ i 1 underhuset, män med hvilka äro bekanta med riksdagsmaski hemligheter och äro förtrogna med v menniskornas hjertan. Lyckas dett; rala ministörens fall gifvet och de k. regeringstömmarr en fö i iv Vi tro ej, att deraf följer ntations-formen, men nog I England bekämpades parlamentsreformen icke så mycket för dess inisterens skull, och vi veta hur det gi den liberala minvistören föll och en konservativ ter nu vid styret. Härmed må nu vara huru som helst, ett står dock fast, nämligen att vi aldrig hvarken för samid eller efterverld kunna försvara vårt handlingsätt, om vi låta representera oss af personer, hvilas politiska åsigter icke äro öfverensstämmande med våra. Med anledning af Grefve Sparres ultrademokratiska sympatier, yttrar den förut ändaren bland annat följande :! f Eder kandidats m de sig mokratin undra hvad riksdagsordninnog demok sträckt vahättighet. att dränga arlar skulle samlats vid va öster i poli Jag kan just : med att den nya enande icke vore a ångt uti. sjelfständigt omdöme i statens angelägenheter, u man åfventyrar att de skulle blifva redskap i ski y 8 ledares hänher, — icke kan känna mig läni af detta slags demokrat amtidstanke att vi en g na derhän, I? ka as, der ickef e Å iknas, iv r att berättiga till deltagande i fosterlandets angelägenheter; och det är till detta mål vi oaflätl ligen vilja sträfva genom åstadkommande af hu1 mana lagar och god skolundervisning. Det är ife denna anda 1866 års riksdagsordning I utveck9 las, och det är med upprigtigaste gladje vi skola gifva vårt bifall hvarje gång omständigheterna beI. rättiga till en nedflyttning af strecket, som skiljer å mellan valberättigade och icke valberättigade. Det är på så sätt de demokratiska iderna skola utvecklas och rotfåstas, för att aldrig kunna uppryckas. Staden och Länet. Kunglig salut har i dag gifvits med anledning af H. K. K. drottningens namnsdag. 3 II. K. II. prins Augusts dag högtidlighölis i går å Särö medelst af dervarande badsocietet föranstaltade festliga anordningar. På morgonen uppvaktades prinsen af en talrik skara ungdom, iklädd daldrägter, som framförde lyckönskningar och öfverlemnade en mängu födelse