Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1866, sida 2

ITALIEN. Redan länge har man vetat, att en splittring egt rum i ministeren, som varit till stort hinder för ärendenas ledning. Ricasolis täta resor till högqvarteret hade sin anledning i den antagonism, som en del ministrar hade till honom. Omsider begaf sig Depretis den 16 d:s till konungen, förklarande, att kabinettet icke kunde fortara i sin dåvarande sammansättning, hvarföre han, jemte för sig sjelf, inlemnade afskedsansökningar för Ricasoli och Visconti-Venosta. I början syntes det tvifvelaktigt hvilket beslut konungen skulle fatta; det utföll emellertid för Lamarmoras utträde ur ministeren, hvilket generalen redan förut begärt. Krigsministern, en nära vän och lärjunge till generalen, följde honom. Många helsa Lamarmoras utträde ur ministeren såsom ,piemontismens definitiva undergång; men riktigare torde vara att säga, det kabinettet härigenom betydligt närmat sig venstern i parlamentet.