Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1866, sida 3

Rättegangsoch PolissakerPoliskammaren. Undersökningen om den i Måndags på eftermiddagen å hotell Brittania timade sorgliga händelsen, då 15-årige gossen Knut Dahllöf med ett pistolskott afhände sig lifvet, förevar i dag ånyo i poliskammaren. Åklag. företedde protokoll öfver den å liket anställda medicolegala besigtningen, hvaraf bland annat inhemtades, att den del af pannbenet, som bildar öfra väggen af ögonhålan, var söndersplittrad och ibland dessa bensplittror, under den framträngda ögongloben, fanns blykulan, som för skottet blifvit begagnad. Slututlåtandet öfver obduktionen innehöll, att enligt hvad vid undersökningen blifvit utrönt är det tydligt, att gossen aflidit tillfölje af ett skottsår med kula genom högra tinningen, hvilkets beskaffenhet varit ovilkorligen dödande. På grund af hvad i saken blifvit upplyst förordnade poliskammaren, att den döde skulle i tysthet begrafvas. — Ivenne med hvarandra förut bekanta personer, arbetskarlen Johan Theodor Wickström från Uddevalla, en helt ung man, och förre trumpetaren C. F. Flink från Lidköping, hade i går händelsevis sammanträffat här i staden, båda hitkomna för att blifva anställde vid härvarande art.regemente, hvarför de sökt och äfven fått herberge i natt i art.-kasern. På morgonen hade Flink tagit af sig rocken, för att aflägga en bindtröja, och anmodat Wickström att under tiden hålla rocken, hvilket Wickström också gjorde, hvarefter Flink åter tog på sig rocken, och gingo båda derpå ut i staden. Flink bjöd kamraten in på en snaps å en krog, men när betalningen skulle erläggas, fann Flink till sin bestörtning att hans i en vanlig bok förvarade penningar, bestående af 3 st. sedlar å 5 rdr och 5 d:o å 1 rdr, med undantag af enetta, voro försvunna. Han misstänkte straxt att vännen Wickström, medan denne hållit rocken, deri boken låg, begått detta streck. Vänskapen var derför nu slut, ty Flink fattade kamraten, oaktadt dennes protester, i kragen och förde honom till polisvakten, der visitation anställdes å Wickström. Medan detta skedde, bemärkte en af de spanande konstaplarne, Gyllensvärd, att Wickström tuggade på någonting, som han tycktes vilja svälja, men hvilket ej gick för sig. Gyllensvärd tillfrågade då Wickström hvad han hade i munnen, hvarpå denne svarade att det var en tobaksbuss, men som denne föreföll G. väl stor och man icke gerna äter samt försöker att nedsvälja tobak, tillsades Wickström att taga bussen ur munnen. Wickström prutade nog emot, bedjande att få behålla den kära bussen, dock måste han slutligen beqväma sig härtill, då bussen kröp fram, men denne bestod visst icke af tobak, utan af 7 st. sedlar, af alldeles samma valörer, som Flink mistat och hvilka voro så våta som om de nyligen blifvit uppfiskade ur sjön. Wickström var i dag inställd till förhör i poliskammaren, men förnekade stölden och var nog oförskämd att påstå det penningarne, som framkommit ur munnen, voro honom tillhöriga och att han, när Flink sagt sig ha mistat sina, ditstoppat dem, af farhåga att om Flink finge se att han innehade några penningar, så skulle Flink måhända tro att dessa voro desamma man frånstulit honom. Polismäst. till Wickström: Det var en besynnerlig kassakista du begagnar, då du förvarar dina kontanter i munnen. Wickström: Det tyckte jag var ett bra ställe, åtminstone för den gången. — Jag tänkte med det snaraste gå in vid ,tölleriet. Polismäst.: Ja ser du, det låter sig numera icke göra. Wickström: Det tror jag nog! Polismäst.: Målet öfverlemnas till rådhusrätten och får du resa till cellfängelset. Det går an, inföll Wickström med en ton, liksom han varit en gammal knekt och saken icke anginge honom. smteraE ETEKESTSEASEEENEE Ux-w