Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1866, sida 1

i. a. 11541 E. KULLBERG. Bref. (Från II.-T:s korresp.) London d. 17 Aug. 1866. I denna stad, en verld för sig, passerar ingen dag naturligtvis utan något anmärkningsvärdt, men vissa händelser inträffa, som rubba den vanliga gången af de intryck man får och väntar sig vid hvarje dags början. Till dem höra underrittelsen om atlantiska kabelns lyckade utläggning, sedan reformmötena, så sjöministerns förklaring att England ej eger nog stor flotta att ens underhålla den reguliera tjensten i fredstid och nu sednast underrättelsen om Suerz-kanalens ojäfaktiga snara fullbordande. Dessa saker hafva absorberat allmänna uppmärksamheten; kriget, freden, penningkrisen, den höga räntan och alla de dagliga mer och mindre vanliga händelserna försvinna för dem i bakgrunden. I ordning skall jag nu söka lemna några upplysningar om dessa ämnen, oberoende af tidningarnes uppgifter och mera i öfverensstänmelse med de åsigter allmänheten om dem hyser. Ehuru icke dag efter dag arbetet med kabelns utläggande följdes med samma intresse som de förra gångerna, emedan man på denna sidan Oceanen var tvärsäker, att det skulle lyckas; så gladde man sig deråt och betraktade det såsom ett evenement, hvaraf ej minst aktieegarne hade nytta. Man insåg väl det ofantliga inflytande denna förbindelse skall utöfva, men man lugnade sig alltmer, tog saken alltmer likgiltigt. Och hvad var orsaken? Jo, den höga afgiften för telegrammers befordrande. Visserligen är det af stor vigt att kunna få på några timmar notiser från en annan verldsdel, men å andra sidan är ock en shilling bokstafven något att taga i öfvervägande, och den stora fördelen för allmänheten schackades genom telegrampriset. Visserligen kan det bära sig för ett handelshus att kosta några hundra pund sterling. på en vigtig notis, eller att telegrafera, då, såsom nu i Amerika, en stöld af 700,000 dollars egt rum, med hvilka tjufven begifvit sig öfver hafvet, (man känner nu här hans signalement, och han skall icke kunna undkomma); men den stora nyttan, som allmänheten i socialt hänseende kunde hafva af den nya linien, är omöjlig att åtnjuta, så länge ett dylikt porto existerar. I Amerika deremot har man ej trott på kabelns. lyckade utläggande, tror ej heller ännu på dess varaktighet, betraktar företaget med misstro, såsom varande ej amerikanskt, samt klagar äfven öfver portot. Detta visar sig bäst för tidningarne, som nu hafva fått ytterligare en tung sten på sin budget, hvilken redan är enorm; så t.ex. kostade preussiska trontalet, som telegraferades fullständigt till Newyork Herald, Å I, 000, och den dagliga utgiften för politiska telegrafunderrättelser från Europa utgör för Newyorks tidningar c:a 20,000 rdr. Visserligen dela 8 tidningar denna börda och låta äfven landsortstidningarne kontribuera, men det är dock en stor afbränning, hvilken den läsande allmänheten ej fattar, men likväl har anspråk på. Ett med allt gör, att denna storartade sak ej åtnjuter det intresse, som man hade trott, och får ej popularitet förr än en reform i portoberäkningen blifvit verkstäld. Hvad åter den engelska representationsTI reformen beträffar, så var man under ett Ipar veckor här i någon exaltation. Men still de exalterade var ej att räkna den I,sansade mannen, hvilken såsom vanligt sskötte sina affärer och tog i sitt hem sitt the vid vanlig tid; mängden af dem, som besökt mötena, ditlockades af nyfikenhet, soch resten utgjorde en samling afskum soch tjufvar, hvilka endast hade att vinna si ögonblickligt materielt hänseende. På den egentliga afsigten med mötena tänkte sde ej. De personer, som agitera här, synas mig vara ej politiska personer, utan sådana, som vilja skaffa sig ett ögonblicksligt populärt namn. Jag hade tillfälle höra flera gånger deras tal och hade väntat mig annat. De voro ej sådane som de i tidningarne referas, utan idel ordsvabbel, som föga berörde sakens kärna, men hade en så upprorisk pregel att i hvilket annat land som helst de värde talarne utsatt sig för häktning. En massa bättre klädda män bevistade visserligen dessa möten, men icke tror jag att tiondedelen såg annat intresse deri än det som nyfikenheten kräfde. Visserligen ropades bravo och antogos resolutioner, men i dem deltogo både qvinnor och barn. I IIyde Park var jag ej, men anser att detta möte var blott tillstäldt för att skaffa ihop en mängd folk. Läkaså det i Ågriculturalhall; men i Giuld-hall, der jag var, fick man tillträde endast genom kort och kunde dessa endast erhållas på reformföreningens distrikt-byråer. Lordmapyorn presi5 derade, och allt gick ordentligt, men inga af de verkliga reformvännerna eller framoo PP ——