Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1866, sida 1

UTRIKES. Rörande det såsom sjelfständig stat snart försvinnande konungariket Hannover skrifver Kreuzzeitung: Konungariket Hannover är ett alster af Wienerfreden, hvilken, såsom bekant, åtskilde elementer, som naturenligt hörde tillsammans, och sammanfogade de mest stridiga elementer. Så kommo på grund af denna fred till de gamla annoveranska besittningarne följ. länder: 1) örra biskopsdömet Hildesheim, som år 1803 hade blifvit mediatiseradt till förmån för Preussen; 2) staden och stadsområdet Gosar, som intill år 1803 varit riksfria; 3) urstendömet Ostfriesland, som på ett sätt, som ännu icke blifvit tillräckligt belyst, råntogs Preussen af engelsmännen; 4) det nedra grefskapet Lingen, som intill år 1807 var preussiskt; 5) en delaf preussiska furstendömet Minster; 6) delar af det intill år 1803 kurmainziska, derefter preussiska Eichsfeld; 7) några kurhessiska distrikter. Alla dessa landbitar hafva hitintills icke hunnit blifva riktigt hannoveranskt sinnade, utan skola väl till största delen med nöje låta införlifva sig i Preussen, hvilket också bevittnas af adresser, som redan kommit konungen tillhanda från Friesland, Osnabriick, Hildesheim o. s. v. Orsaken dertill ligger deruti, att Hannover först sedan år 1537 haft en egen konung, och att der alltifrån den tiden intill denna dag rådt en oasbruten författningskris, en ständig kamp mellan konung och folk. ÖSTERRIKE. : Journal des Debats meddelar efter bref från Wien, att man i dervarande officiella kretsar bittert beklagar sig öfver österrikiske gesandten i Paris furst Metternich. Denne hade nämligen före fiendtligheternas öppnande skickat en högligen olycklig och vilseledande depesch till Wien. Etter ett samtal med franske utrikesministern tele graferade han nämligen: La France est disposte d soutenir JArtriche, mäåme par les armes.(Frankrike är sinnadt att understödja Österrike tillochmed med vapenmakt). Man frågar sig nu, om gesandten falskt uppfattat hr Drouyn de LhIIH ord eller om denne uttryckt sig dåligt, I hvarje all har Österrike i åtminstone 14 timmar trott på denna depesch — alltså länge nog för att under denna tid hinna förlora slaget vid Königgrätz. I Wien är den krigiska sinnesstämningen, enligt Debats korrespondent, alldeles försvunnen; ingen menniska tänker mer på ett förnyande af kriget med Italien; man tvärtom förbereder, försäkras ur samma källa, ett förtroigt förbund med detta land, som man vill erkänna i hela dess utsträckning och med hvilket man står i begrepp att sluta ett nandelsoch sjöfartsfördrag. Denna tanke är för öfrigt icke ny. Redan i slutet af Maj hade Österrike öppnat hemliga underhandlingar med Italien, hvilka syftade till detta resultat. Österrike ville på detta sätt bryta den preussisk-italienska alliansen. Men saken strandade då på venetianska frågan och grefve Bismarcks verksamhet. Oaktadt denna fredskärlek fortgå rustningarne i Österrike. Debats korrespondent finner förklaringen häraf i kejsardömets inre belägenhet. Han anser, att en ordentlig storm från nationalitetsprincipens sida förbereder sig mot Wien. Den allvarligaste frågan den ungerska, af hvilken ännu. ingen lösning kommit till stånd. Med Deaks parti torde Österrike kunna försona sig, enär Deah är temligen hofsam i sina fordringar. Dock vill man