Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1866, sida 1

Barbaras Historia ). (Öfversättning från Engelskan af S. Nn.) Plötsligt, midt under stillheten, och så nära, att det tycktes komma bakifrån trädet mot hvilket jag satt, hörde jag smållen af en bössa. I samma ögonblick hven någonting förbi mitt öra, en liten fogel flaxade till mina fötter, en hund och en karl kommo framspringande från småskogen, en vilkänd röst ropade: Min Gud! jag kunde hafva dödat henne! — och jag fann mig sluten i Hugh Farquhars armar, helbregda, förskräckt, darrande, men mycket lycklig. De första ögonblicken var han till och med mera skakad än jag sjelf. Sedan slängde han bort bössan, satte sig ned på stubben, höll mig på något afstånd ifrån sig och såg in i mina ögon tills hans egna voro skumma. — O! Barbara — lilla Barbara! sade han ömt. Hvad skulle jag gjort, om jag hade skadat dig? Jag smög mig närmare intill honom och lade, till svar, min kind på hans axel — Jag är förvånad, fortsatte han, att kulan sparade dig, älskling. Se hvar den snuddade förbi barken derborta, och sc hvar morkullan ligger — den måtte hafva ilat förbi inom ett tum öfver ditt hufvud — Jag hörde någonting susa förbi, sade jag rysande, men allt gick så fort, att jag icke hade tid till fruktan. 9 Så H.-T.