Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1866, sida 3

(Iisändt.) i I erärssrågan. Det intresse tit. uning städse visat för vårt försvarsväsende skall majigen tillförsäkra insändaren ett rum i tidningen fö nedanstående. Kanonerna hade näpHigen hunnit afsvalna efter det blodiga dramat via Königsgrätz förr än de preussiska härskarornas Spar allmänt tillskrefvos det, endast af denna make hittills antagna tändnålsgeväret. Ehuru det valt kändt och användt i mer än 20 år, samt på det ördelaktigaste vitsordadt efter sista danska kriger bevärdigades det likafallt knappt med en tanke er Europas öfrige krigsvande makter, hvilka, vare 8 utaf stolthet, fördomar eller missuppfattning, synta anse det under deras värdighet att i något modelera sig efter de pedantiske, ,.pickelhufvade preussene, Vår egen gevärshistoria med sina otaliga hvar ndra öfverträffande och nu odugliga gevärsmodoler är nogsamt känd för att här behöfva upprepas. Katastrofen vid Königsgrätz, der, efter mångens utsago, Europas vackraste armå, trots ett hjelemodigt motstånd, bortsopades såsom ,.agnar för vinden af unga konskriberade, ej stridsvane soldater, satte lif i alla länders krigsstyrelser, och komit6er bildades för anskaffande af bästa konstruktionen å tändnålsgevär. Utländska blad tillföra oss nu underrättelser om huru många hundrade eller tusende af detta förödande vapen dagligen tillverkas i de olika länderna. Insändaren tror visserligen icke att elden ensam skänkte framgång åt de preussiska vapnen, utan att öfverbefälhafvarens (säkerligen jernviljan Bismarck) väl anlagda fälttågsplan och den prägel af energi och bestämdhet, som genom honom påtrycktes samtlige underbefälhafvarne, i lika hög grad dertill bidrogo. Icke förthy måste man medgifva att tron på bajonettens öfverlägsenhet något blifvit rubbad, och att den arme som ej eger snabbskjutande vapen