Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1866, sida 2

växt till en ovanlig höjd (212 aln), ty ett gammalt ordspråk sä vilu varren kasvattaa, lämpimä terän tekee, hvilket ordspråk besannat sig under de föregående åren. Så har äfven nu händt, ty efter uthållande kalla nordostvindar klarnade himmelen till natten mot i går och frost inträffade. Frosten upprepades åter natten mot i dag den 31 Juli. Intet moln syntes på himlahvalfvet, hvarföre det är att förmoda, att dess verkningar kännas ganska vidsträckt. Huru stor skadan är, kan jag ej ännu säga; dock är det säkert att den är betydlig, ty både rågen och kornet ha begynt bilda frukt, hvilken tid säden anses vara ömmast för köld. — Vi ha nu således det svåraste pröfvoår för oss, om äfven frostens härjningar varit partiella. Då så är, huru skola utvandringarne ordnas så att de åstadkomma minsta olägenhet? Att hindra dem torde vara omöjligt, då i denna församling under detta år 169 familjer utom gamla och orkeslösa, faderoch moderlösa barn åtnjutit fattighjelp, eller tillsammans omkring 900 personer på en folkmängd af 2,400, såsom tabellerna tvisa (genom dödlighet har folkmängden förminkats med 130 personer). Mången hemmansinnehafvare torde vandra ut, ty redan nu ligga hemman öde. Hvad skall då fallet bli i nästa år? Vi ha nu redan hemmansinnehafvare, som gå betlande kring byn med sina familjer. 2 vudet, då han betraktade kornåkrarne, der